Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1858, sida 2

ö Några ord, i anledning af Herr Kollega Selahns Sändebref. Allt är ej fort, fom knarrar, Nej, det är oftast fmärt. L. —a. Lifasom det år en Redaktions både rått och pligt att sjelf answara för hwad den i fin Tidning intager, det må flyta från egen eller andras pennor; få är det oc bäde en rättighet och fördindelse för den, fom med det der införda ide åtnöjes, att just mot samma Nedaktion wända fin tas lan, utan personliga sidoanfall och otills börligt spionerande efter i butifen befintliga bandftilar. Denna enkla regel, fom för Herr Kollega Selahn, såsom f. d. Tids nings Redaftör, ide bör wara odekant, synes dock af honom blifwit aldeles förgås ten mid ett i sednaste numret af Tirnins gen Dilettanten infördt sälalladt Opvet sandebref till herr prosten Salen Öfwer ett sådant förfarande, och franförallt öfwer det närgångna i skrifarter, torde den anfallne ide wara den, fom mest förs wånag. Något wida mer ån förwåning måfte deremot göra fig gållande hos alla, fom tagit någon fånnedom om råtta förs hällandet af det mål, fom, genom Hert Selahns behandling af detfamma, synes wilja wåra upp till ett högmal; men hwilket i fin enfla upprinnelse endast ber stod i ett tilfännagifmande, att Hr Ses lahn, utan fåndt laga hinder, salnades bland skolans Lärare, sedan denna redan waritt några dagar för ungdomens under wisning upplåten. Med en stark öfwers sittateton, fom, äfwen från en något bör gre stallning ån kollegans, skulle wara rått illa anslagen, rusar nu denne åstad, först med en wilseledande förkflarimg och, då denna tillrättaföres, med ett öppet bref, utan att gifwa fig tid att befinna, att Det år med Redaktionen, men ide med enstilt person, fom han har att uppgöra, i fall han har nägon rättelse att meddela. Denna formstridighet, fom hår utgör en ide owigtig anmärkningsanledning mot Hr Selahns förfarande, skall dock ide hindra Red. att upptaga den åt orått häll uttastade handsken, för att närmare tillse om Det of Red. uppgifna förhållandet, genom denna Hr Selahns nya bragd, blife wit ftåldt i en för honom fördelaktigare dager. Wi mäfte då komma iill den frå gan, huruwida Hr Selahn numera wisat sig hafwa egt lagligt forhinder att uns der en half manads förlopp nteblifwa från cn skola, der han är sasom Lärare anjrälld, och der Hans werksamhet under denna tid war lagligen paräknad för den samlade skolungdomen. Jo, får ger Hr Selahn, jag war ju notarie wid BVistopswisitauoner. Nå wål! Men tjen: sien war dec ett sullt laga förbinder för detta notariats utsträcknmg utöfwer erienden, såwida ide af Consistorium lemnad permission och förordnad vitarius unde presenteras; hwaremot notariatet, tan detta wilfor, ingalunda fon medför a laglig befogenhet för tjenstens åfidos åttonde. Hår tjenar till intet den af Or Selahn ansiallda jemförelsen med en par tors frånmwaro, då han wid en visitation esisterar. Ty äfwen Han får wid dylikt AAAgggnnnnngkn —