tillfälle ide lemna fin tjenst wind för måg, utan måjte försaka det tillfälliga uppdra gets både nöje och nytta, derest ej någon annan hans tjenst förrättar; doc med den skillnad, att han eger, hwad en kollega saknar, rättighet att i sådant fall låta en annan, dertill behörig, fina embetsgöromål förrätta. Ett färskt exempel på denna försakelse har oc, säsom of bekant år, nyligen här intröffat, då stadens pastor, just för att ide lemna församling och predikftol, undanbedt fig den kallelse, han af fin Biskop erhållit, att assistera wid mifitation och installation i Jndahl den 3:dje dennes; hwaraf ock kan synas, huru pass mycken sannina, Hr Selahn, äfwen i i den des len, eger att aflåta, då han påstär motsatsen. Om det nu anförda eger fin riktighet, torde det få antagas, att frågans hufwudpunft funnit fin lösning. Ty Biskopens Myrdres, fom Hr Selahn härwid så käckt framhåller, fan wål hår, efter swensk di. aleft, ide betyda något annat än en anm mopan, hwilten i denna sak hwarken löfer eller dinder; enår det måste tillhöra Herr Selahn sjelf att känna sitt förZin: der, och att der detta inträffar, derom gör ra anmälan, för återgång till fin åmbetåwerksamhet. Det återstående i denna fråga utgöres af mindre wigtiga biomständigheter, wil: få dock må widröras, enär Hr Selahn sielf åt dem gifwit en större betydelse. Hit må hänföras hwad Hr Selahn uppgifwer rörande tillfännagifwandet om fin frånwaro redan wid terminens början. Så alldeles i början fom dock ide detta till kännagifwande, och det fan just wara dets samma, när det fom, då Or Selahn ändå ide sjelf fom i egen person. Att redan 5 dagar af läseterminen förflutit innan ffolang Rektor genom Herr Selahns handbref fick weta, att han ännu 10 dagar til måste låta ett läroämne ligga i läågerwall mid Lårowerket, år redan af samme Mets tor intygadt. Herr Selahn wänder äfwen Detta intyg fig til godo, genom ett i brefwert ide befintligt tillägg, det han un först fnapphåndigt inskjuter med de orden: på Biftopens tilfägelfe Dessa ord komma dock nu något för fent, sedan bref wets innehåll blifwit itryd meddeladt, och der med de bestämmande orden: icke an: norlnnda, utesluta hwarje ändring i lås: arten. ÄÅnnu owäsentligare synes of hår der frågan, huruwida det af Hr Selahn ethållna tilldudet att wara notarie, just då det lemnades, äfwen hann deus öron, som med honom befann sig under samma taf, neml. wärdens på stället. Det är uppgifwet, att detta ej war händelsen. Men Hr Selahn hotar dock, att Biskopen äfwen häår skall hjelpa Honom till råtta med de loamhörda öronen. Det synes som hade Hr Selahn hår något uppslag till en komedi i sigte. Ty på allwar måtte han wål ide mena hwad han säger, då han tror fig funna med Biskopens bitråde tom ga en man att hafwa hört mer ån hau sjelf wet af. Och hwad winnes dermed? Behöfdes här några wittnen till den med Selahn träffade öfwerenskommelsen; eller har detta den minsta gemenskap med Hr Selahns dröjsmål att sig till tjenstgöring m TE STRAM USS