Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1858, sida 2

trockte honom inomhus och när han en qwäll för flera år sedan sjelfmant och godwilligt lade fig till ro på saltsjöns botten, få skedde det wisst inte för färs leks skull. Sådan herrskarinnan. Nu nägra ord om Residenset. Ett rum, utan andra wäggprydnader, ån den Al-freskomälning en beständigt ins ryfande kakelugn åstadkommit på de mus rade wåggarne utgjorde sjelfwa fållare salen. Omålade bord och stolar, rankiga oc med djupa mårfen efter stridslysine kunders knogar, fyllde rummets sidor. Bakom diffen, om hwilken voi redan or dat, höjde fig en wäldig hylla, försedd med ölmuggar, glas och bränwinsflaskor af blandadt och mångfärgadt innehäll, tack ware mer eller mindre starka tillsatser af den wälgörande sirapen. Bredwid hyllan hängde en större swart tafla med follossala siffor af krita. Ocksäa war denna tafla den wålbekanta kritans journal, det enda har i lifwet som bar några spär af Fru Strömquisis mennis skofärlek. Midt på wäggen war en liten törr, fom ledde till ett rum, dit wi snart nog