Norrländska Korrespondenten – 1 september 1858, sida 3

— Boksörimgsarswode, som nägra pas lekate inom Staraborgs lån förklarat fig erna täkna fig til godo wid läkemedelö försäljning på kredir, har den 15 Juli blifwit af Sundhetekollegium underfändt, hwarjemte stadgats ett wite af 50 rdr rut för wägran att, i enlighet med medi. cinaltaxan, utlemna angelägna läkemedel. — Under följande rubrik läses i Hernösans Posten: Hwad uträttar Telegrafen nu för tiden? Så tråget denna för hastiga meddelans den behåfliga inrättning under de föregås ende gynnsamma åren begagnats, få myc fet mera synes def werksamhet under detta år haswa blifvit insträånkt. Till följe deraf tyckes äswen någon indragning af staten wara behöslig och att sådan fan sie utan lidande för trafiken, bewisar fig deraf, att tjenfigöringåperfonalen bärftås des, fom på stat utgöres af 1 direktör, 2 lommissarier och 4 assistenter, lärlingar oberäknade, således summa sju personer på ordinarie stat, kunnat under den brå daste tiden denna sommare inskränkas få betydligt, att endast trenne warit behöfliaa för tjenftgöringen, utan att något för korrespondensen menligt afbrott deraf förs nummits. J allmänhet att tala, will för den oinwigde synas, som wäl litet arbete, Jemförelsewis, af dessa statens tjenstemän fordras, och att denna eftergifwenhet ins galunda werkar till telegraspersonalens egen fördel, lärer tillochmed af dem bland fåren, fom ide finna nöje uti ett demorarliserande dagdrifweri och ide heller af en mera ansträngande tjenstgöring i ungdo men befara något för fig förnedrande eler skadligt erkännas. Att ett sådant förhållande tarfwar råts telse och att sådan lättast fan åftadfome mas wid en ny inrättning, der ånnu ide en ariftofrati inom fåren bildat fig, fom lägger binder i wägen för nödiga refors mer, är otwifwelaltigt oc) borde af höga wederbörande i tid behjertag. — Til den na teflexion hafwa wi egentligen tagit of anledning af oswananförda förhällande, hwarenligt halswa personalen funnits tillräcklig för inrättningens här på platsen göromål; men wi tro den ock wara i al.mänhet tillämplig och att telegrafpere sonalen, likaledes i allmänhet, skulle wara mera belåten dermed, att def antal ine stränkics och tillochmed sördubbladt arbe te den ålades, än att wara beröfwad när stan all utsigt till framtida befordran och utkomst.