Norrländska Korrespondenten – 1 september 1858, sida 3

Mitt namn är Bågenflyft, fade han, jag år granne til herrskapet: fastän wi bo i olika socknar, flöta wåra stogsegor till hwarandra. Jag har tagit mig den friheten att uppwakta ehuru det är hel. gedag, men fom jag händelsewis fått böra herr Mandels olycka i går afton, anfåg jag mig funna bryta en fmula mot bruket, för att lemna ett snabbt botemedel mot biftygnet. uDet war trefligt, war få god och sitt ned, war få god, nu ffa wi få trefligt fastän min näsa wärfer. Det ffa wi hjelpa genast, fade löjtnant Bägenflykt, tog upp en flaska, oc började att stryka dess innehåll på herr Mandels näsa. Det war trefligt! fors för tusan, jag tror det lindrar straxt. Kära mor skaffa in konjack, äfta jamaikan; det är en bal fam fom duger; tad herr löjtnant. Ja, det är ett oswikligt medel, jag har fått det af den kloka gumman, fom bor på mina egor, hon är fnåll med att bota sädana Åfommor. (Forts.)