Fåderneslandet. Ur Andra delen af C. P. Ridderstads Samlade Dikter. Dig, älskade Svea, dig, fädernesland, Ett dal-karla land må vi kalla, Ty skönare icke slår dalen sitt band Kring klippornas fot och kring elfvornas strand, Och karlar, så äro vi alla. I motgång och medgång, i fred och i strid, Bland bergen, på sälten, i skogen Vi manliga kämpat från urminnes tid j Och vunnit de skönaste segrar dervid Med svärdet och y an och plogen. Ej torfva det gifves — som din — oss så kär, I ramen af sjöar och lunder, Vi sjelfva ha odlat hvar gröda den bär. Vi ock den försvarat båd fjärran och när Och förfädren slumra derunder. Om rikedom icke dig blifvit beskärd, Du eger dock hvad du behöfver; Ur bergen vi hämta oss plogar och svärd, Ur jorden det guld, som förljufvar vår härd, Och stundom en smula deröfver. Du väpnade sköldmö i forntida nord, Nu drottning bland fjällar och dalar Vårt herrliga Svea, vår sädernejord, Om trohet oeh kärlek hvad kraftiga ord Till oss — dina söner — du talar! Din manande stämma så mäktigt oss när Från höjder, från slätter och kullar, Från skogen, som suckar, från vågen, som går, Från stjernorna sjelfva, der Carlvagnen står, Från åskan, som Aukathor rullar. En saga — så herrlig — förtäljes oss så Om gångna och kommande tider, I Hur fordom man visste som männer bestå, ! Och huru med stolthet vi mäta oss må Med stundande faror och strider. Var fritt oeh sjelfständigt, du Fädernesland! Ån bar ej din skuldra en boja. Med svärd och med yxa och lia i hand Du eger en krigshär så stor, som din strand, Ty krigare bo i hvar koja. Var idog och manlig, du fådernejord, Gack allvarlig framåt din bana, Bryt jern utur klipporna, odia din jord, Var fri i din tanke och fri i ditt ord, Och verlden skall akta din fana! Hwarjehanda. Cherbourgs örlogshamn. oh