Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1858, sida 3

det wara frägan om att anwända wåld mot deras ädelmodige kamrat, uttalade de högt sitt missnöje, och ett nästan bhotande mummel hördes från ala fidor. Emellertid skulle amtmannen icke desto mindre försökt art medelst wåld intränga i Petters hydda, såwida ide den omäns tade ankomsten af flera nya personer helt hastigt afbrutit honom utt hans ans fallsplan. Kap. XI. Rättfärdigandet. Den lille Wilhelm Wydeman och hans fyster kommo springande helt andtrutna för att få weta hwad som war å färde. De hade beslutsamt banat fig måg emellan den mängd af folk och soldater, fom woro samlade der; och de ställde fig bred wid Petter i händelse af fara. Wilhelm war i synnerhet haftigt upprörd. ooHert Petter, ropade han, wi ffola inte tillåta det minsta onda tillfogas er. Min far och mor äro firaxt hår till er bjelp. Hwad barnet sagt, inträffade ock snart; ty Wydeman, halfklädd, som ban war då underrättelsen om owäsendet inträffade, kom nu, stödd på sin hustrus