Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1858, sida 3

stammens behuggning afhuggna grenarne. Så snart en sådan knagg eller få kallad qwist synes rutten eller misstänkt, upprensas den mycket noga, och man bortar i trädet innanför denfamma med ett smalli borr för att erfara, om wirket der ar härdt och godt. Ett bedrägeri, fom stundom begagnas af dem, fom fålja wirke, och år ganska swått att upptäcka, befiär deruti, att i hålet, ver en rutten qwist blifwit utrensad, inslås en frisk qwist af samma ftorlek eller snarare något tjockare, så att den härdt pressas emot kanterna af hålet och tyckes, sedan den blifwit afputsad jemt med timrets yta, hafwa wuxit på detta ställe. Det båsta sättet att upptäcka en dold röta, ehwad den blifwit på ett be drägligt fått undangömd eller den af nar turen år födan, att den alldeles ide wir far fig i det yttre af timret, är följande: När svirans ändar äro jemut afffurna och släta, ställer en person fig wid den ena ändan och knäpper med nag ln mot ändytan på många olika stallen. UnDer tiden hauer en annan person Örat e mot andra ändan af spiran oc hör då ljudet af det fnåppande fingret sardeles klart och klangfullt, få framt spiran är god och fri från rotor, och detta om den är aldrig få läng, t. ex. 70 eder 80 fot. Men år spiran muti uppruten, få inträfe far det, når fnåppningen ffer midtför rös tan, att antingen alldeles ide något ljud höres, eller oc att det höres doft och oftart, Orsafen till detta förhållande med ljudet år ganffa tydlig; ty man wet, att hwarje trädstam år sammansatt af ett mycket stort antal längsåt gående fibrer eller trådar, hwilla omsluta de fina rör eller kanaler, hwarun trädets safter in rymmas Sålunda fortlöper ljudet längs dessa rörledningar, men om på nagot stålle inuti trådet år en större rota, få ant fiberna äro multnade, och hela rörlednin: gen förwandlad till en mjolaftig oregele bunden massa, få qwafwes ljudet eter hindras i fin framfart, när det skall pad: sera igenom det upprutina fallet, vare före det wid andra ändan höres ovilart eller oc audeles förswinner. Ur en berömd Läkares lefnad. Den store lafaren Geheimerådet Heim i Berlin hade uti sitt wåsende någonting sträft, hwarunder dolde fig det ådlaste hjerta, utan att tala om det förråd af funs skaper, erfarenhet och prakusk duglighet fom utmärfte honom. Men ingen låt fig gerna wilseledas af detta fränstötande yt tre; ty hwar och en kände den ädle mans nen, fom i sitt yttre af wana få ofta war ordfnapp och biummande. En afton fom Heim mycket sent hem från sin praktik. Det war i November och i ett swårt wåder, sno och regn slogo emot rutorna och det bläste en iskall och starp Nordan. Han omftlådde fig, foftar