Norrländska Korrespondenten – 12 maj 1858, sida 3

söndagen eller mändagen supa upp weckans förtjenst, men i stället klokt förwaltar den. Eller säg mig, hwarföre ni ha få brådt att få edra twå halfspann mjöl? Wid den: na fråga flog den unga flidan, fom bar en forg på ryggen, blygt ned fina ögon mot förklädet, fom hon gnuggade mellan fingrarne och iafttog den djupaste tystnad. Men hennes bror fästade fina fora brus na ögon på den wördnadswärde mjölnas ren, flådd uti en bommullsmössa, hwars länga strutformiga topp föll ned på hans axel, och swarade honom småleende: PHet år, fer ni mäster Boerstock, dere före att wi sjelfwa skurit och tagit upp säden. Derföre äro wi ocksä otäliga att få äta brödet, bakadt af denna fåd. Bet wil fåga, inföll mjölnaren, att ni sjelfwa Ha skördat säden; å ja man äter sådant bröd med den bäfa aptit. Men huru kommer Ddet fig, att ni ide låtit mala er säd förr, än då den nya störden är nåra mogen? Sad detta betråffar, mäster Boer flod, få är skälet det, swarade barnet, att wår far har sagt, att om wi tills nu wänta med att äta detta bröd, skola wi deraf minnas, huru godt det war,