Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1858, sida 3

kotidningen förekommande förande tillmär len om Swenska Presterskapet. För att sätta den allmänhet, fom ide har tillgång til Swenska Tidningen, i tillfälle att tas ga en närmare kännedom om detta ej os wigtiga dofument, och att opartiskt bee dömma def innehäll, må det äfwen hår finna ett rum, Det luder fom följer: Swensk kyrkotidning n:r 18 för förlidet är innehöll, i all wålmening, ett få få rande tillmäle emot det fwenffa prefters skapet, att wi ej funna undgå att göra det till föremål för en närmare granfts ning. SOm ocksä, heter det, de kärlelslösa oms dömena öfwer ret prefterliga embetet och Def organer wisserligen ej lända de dö mande till någon förtjenst i hang ögon, fom till slut dömer med rätifärdighet: få år det dod lika wisst, att i detta al männa hat och misstroende till kyrlans tjenare fullbordag ett Herrens stränga straff öfe wer den syndaskuld, fom den närwarande och nårmast förgångna klerikala generationen fig åsamkat. Det år en få oerhörd tyngd af andlig tröghet och somnaktighet, af lättsinne och tuktlöshet,, af girighet och obarmhertighet, af råhet och osedlighet, att omöjligen den dom kunnat uteblifwa, fom i wåra dagar werlligen kommit. ) Det war naturligt, att åtskilliga tids ningsblad, i synnerhet Aftonbladet, skulle med begåärlighet upptaga detta Lundsteologernes yttrande såsom en bekännelse, utgången från presteständets egen mun, öfs wer dep offidlighet och syndfullhet, men uttyda och kommentera densamma, aldeles ide sösom bewis af uppriktig ånger och fann botfärdighet, utan såsom en tom bjellerflang, hwillen ej innebar, att högw. ftåndet, mera än sw. tyrfotibningen, skulle aflägga någon af fina förra oarter, frame för allt ide den, att wilja wara reprefene teradt wid riksdagarne och ej lemna mage ten uteslutande i de tre andra ståndens eller, kanske helst, i Aftonbladels egna häns der. Sålunda blef tadsamheten ingen, och redaktionen hade blottstält fig för den ej oförtjenta anmärlningen, att hafwa lupit i ogjordt wåder genom ott i hela ftåns dets namn hafwa framburit en fyndabekännelse, fom ansågs hwarken ärlig, ef heller här påfallad. J hwarje fall fan man ej undgå att fråga, hwad rätt tidningens författare hrr Bring, Sundberg och Flensburg, egt att upphäswa fig till hela det swenska presterskapets ide blott domare utan äfwen målsmän, liksom ftode samtliga stisten, på samma sätt som presterne i Skåne, unter de andlige få, etnes i Lund ordförandeskap och doms FJF;