Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1858, sida 3

tin företräde framför er. Men —NÅ, hwad fan det då wara? Ser du, Jean, nu är det för sent för dig att bli ångerföpt. Han tog bort flådet från taflan fom war nästan färdig. Jeans figur war alldeles fulländad, och blott på bipartiers ne äterstod något att göra. Jean fåg ett ögdnblick på taflan, der på utstötte han ett häftigt glädjerop: SHerre Gud, det är ju jag Iifålefwandel Men denna fröjd förwandlade fig i nästa ögonblick til försträckelse. Ad, herr Bernet, utropade han, jag war just på wäg att ge er återbud, emedan jag trodde att ri först i dag ffuls le börja, och nu fer jag med förskräckelse, att porträttet redan är färdigt oc få utse märkt wäl giordt och sä likt fen. Men hwad i ald werlden kommer åt dig? frågade BVerunet, för hwilken allt detta war en gåta. Sean måfte nu förklara fig. Han be, rättade då sitt samtal med kaptenen, bus ru han, då han fick höra talas om tusen francs fåfom den minsta betalningen för ett sädant porträtt, nästan hade froims mat af. (Forts.)