Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1857, sida 3

innehåller tet i förslagets 3 je moment sgijna plus? Eit förbud mor bewekande till affall. Allisä i hufwudssaken detfamI ma fom föregående 2:a moment. Kunde ide wida naturligare de 2:ne momenterna bajwa blifwit sammansmalta till ett? Det 3:dje har ingen motswarighet i wår gas la lagstistning, owilken har alldeles nog of Missg.-B:s 1 cap. 3:dje och 4:e 88, samt Kyrkolagens ta cap. 2:a 8. Det ser ut, som hade man wid borttagande af nämde 3:dje Y haft en känsla af ett a ttför radicalt tillgörande och derföre oc känt fig förpligtad att åt den qwarstående 4.de gifwa någon ytterligare styrka. Hwarthän wände man fig för att utföra denna wackra föresats? Det hufwursafliga af förslagets 3:dje moment igenkanner man lätt i norska dissenterlagens 17:e 8. Men denna förbjuder bemödande att bringa någon öfver från en trosbefännelse till annan, hwilket år i sistnämda slags styl. Wårt moment förbjuder öfwertalande tit affall från wår förta hwillket affall är tillåtet. Med den norska lagen låter således det swenska förflager ej fullfomligen sörswara fig. Allt detta rörer dock blott i yttre måt. to, i formelt hänscende, det framlagda förslaget. Wi foretaga granskningen af dess innchåll. Förslagets första moment wil, efter att hafwa borttagit omförmålta af Mifg.balken, hafwa gjort följande till log: 3 händelse någon will ur swenska kyrkan utträda och icke låter fig genom fin fjälasörjares förmaningar och underwisning derifrån afråda, stall han om sitt uttrå dande hos pastor i den församling, fom han tilhör, göra anmälan för antedning i fyrfoböderna, och, intill def sådan ans mälan skett, ware skyldig att i kyrkligt hånseende ställa sig till efterrättelse de för swenska kyrkans medlemmar gifna före ffrifter. Man wäniar nödwåndigt nå got mera, något positift om utträdandet och framför allt om inträdandet i något annat religionssamfund. Men något mer ra kommer ej; allt stannar wid anmälan hos pastor. Med den är fåledes utträdet gjordt. Man fon ej neka, att saken år på detta fått beqwämligen werkställd. Stål behöfwa ej uppgifwas. Jag är missnöjd med min pastor, eller med min fodenfyre ka — den är får fall eller wägen dit för lång — eller med mitt banttum i fyrfan jag sitter ej der rått beqwämt — eller med utgången af en fedenflämma, eller med den kallelse fom jag fått att infinna mig inför kyrkoråd. (Forts.)