Ett afwentyr i Christianstads kyrka. Chrisiianstadsbladet har börjat en serie intressanta Biografiska Skizzer od Anck. doter från Willands härad. Desamma röra fig eqentligen omkring nmedlemmarne af det ondeliga sändet, bland hwilka flere umärfta mån lefde berstades i slutet af förra århundrade och i i början af inne warande. Serien börjar med en gansku rolig skudring af den originelle-Prosten Schult, fom war stadsfomminister i Chris stianstad och Korfoherde i Nosaby från 1759 till 1814, eller öfwer ett halft sekel. Bland annat som om honom förtäljes, anföra wi söljande: Prosten Schult hade jemte fina andra talanger äfwen stor vir:uositet på orgel oh öfwade fig ofta PÅ. Serta instrument. Stundom git han upp på orgelläktaren på aftonstunden, åtföljd endast af en bälgtrampare. Han kunde då fitta der flera timmar och fan: sisera med tonerna. En afton hade han gått upp tillsammans med Skolynglingen Bengt Jifobsson, fom ätagit fig trampa bälgen. Denna Bengt Jakobsson, en af natus ren rikt begåfwad yngling, war stor alffare af musik och åtföljde derföra ofta Prosten på de mufifaliffa aftonunderhåill:ningarne i kyrkan. Det war samme Bengt Jakobsson, som sedermera toss sig namnet Bergqwist, och blef en af swenska kyrfans prydnader. Han dog som Theologiee Proc fessor i Lund 1847. Sedan de båda musikälskarne uppkommit på läktaren, stäng. de de dörren inifrån. Bengt skulle lagga dörrnyckeln på läktareräcket, men kom af oförsigtighet att stota till den, så att den föll ned i kyrkan. Virtuoserna måsste dere före stanna qwar i förfan öfwer natten. Några timmar fortgick orgelspelningen. Derefter fatta de fig på en bänk och inslumrade Bengt Jacobsson dromde då, att han war Biskop, en dröm, som båda han sjelf och många trodde skulle gå i fullbordan; men någen biskopsledighet ins träffade ide inom Lunds stift under den tid han kunde fomma i fråga. Gmellertid bar han långe titeln bland fina ung: domskamrater, ehuru han hwarken four i åtnjutande af wärdigheten eller infomfters na. Den förra hade lika mycket anstått den fromme och lärde mannen, som han behöft de sednare. Efter några timmars slummer fortsattes åter orgelspelningen. Då man i grannskapet wäcktes af musik i templet, uppstod den största bestörtning. Man trodde, att det spökadei Guds hus, eller att de döde hade stigit upp ur sina grafwar och höllo gudstjenst Stadens Prost) uppwäcktes, och begaf fig till temps; let, för att beswårja andarne, men ingen wågade träda in ellec gå upp på orgel låftaren, förrån dagen inföll. Prosten med sitt bittäde måste alltså finna sig i sitt öde. Prosten Schult liknade sin wid! detta tillfälle wid presten Eli, och Bengt! Jalobsson wid den unge Samul. 5d. jande Söndag predikade Prosten om spår awinnan i Endor (1 Dam. 28: 7.) alla möjliga spöken i werlden iska AmsericohandhHa