Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1857, sida 3

1—ö— ————77— re— 2 — nöre, hade han lärt sig på engelska de latinska walspräk, som fanne ati läsa på wapenrlåtarne, hwilka walspråf han ger na passade vå att citera, då det få pasjade fig. Wi lemnade Jonathan stående wid dörren; han hade stängt den efter sis och höll ånnu banden på dörrläset. Jonarhan, fade Mr Witherington ef ter en lång paus — jag will fe det sista brefwet från MNevoYork; det ligger i mitt totlettbord. Jonathan lemnade rummet utan att gifwa något swar och äterwände med brefwet. — Jag har länge wäntat på detta skepp, Jonathan, anmärkte Mr Tithes rington medan han öppnade brefwet. — Ia fir ganska långe; tempus sugit, fwarade toffeltådaren i en sagta ton och med halfslutna ögon. — Jag hoppas till Gud, att ingen olycka mätte hafwa händt, fortfatte Mr Witherington; kanske är min stackars lilla kusin och hennes twillingar just i denna stund på hafsbottnen. — Sa, fir, hafwet beröfwar mången ärlig begrafningsentreprenör hans före tjenst.