Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1857, sida 3

de lagförslag kunna wi omöjligen förmolör alt man wil den ena tillåtlighetens godkännande skola draga den andra med sig, äfwen om denna icke i och för fig funde wånta något bifall; än mindre, att man genom den enad underkännande åfyftar äfwen den andras. Af sammankopp lingen skulle man dock fått funna misstänka det ena eller det andra. Saken låter i ett eller annat stadium af def behand ling hjelpa fig. Wi skola ej dermed wa ra nogråfnade, om intet swårare år att mot förslaget anmärka Det år tedan sagdt, att 3:dje och 1:e SS af Missg. B:s 1:a capitel äro fwarondras cortelater. Den förra bestämmer laffall från wår rätta evangeliska fåra som brott och utsätter derföre straff. Den senare gör detsamma i afseende på en gerning, hwarigenom afkallet fan föranledas Båda paragraferna äro författade med den bestämdhet och kraft fom för 1734 års lagbok är egendomlig. Huru jemförelse härmed lagförslaget? Det borttager det ena af correlaterna, men bibehåller med några förändringar, det andra. Det jä ger: den och den gerningen år tillåten; men den fom gör något, hwarigenom fam ma gerning fan föranledas, den begår ett brott och blifwer skyldig till straff. All. deles tydligt säges detta i förslagets 3:dje moment. Detta är formelt, logi kt hänseende detsamma, fom om ett lagförslag sade: stiäla, spela falskt, mörda är intet brott, är tillåtet; men den som föranleder till stöld, falskt spel, mord begår ett brott för hwilket han skall straffas. Kan logi fen i ett sådant förfarande wara att berömma. Kunde de gamla aktningswärda författarne of 1734 års lag wara delåtna, om de hade art dömma öfwer ett få beskaffadt sätt att med deras arbete gå till: wåga? Ekulle de ide nödgad jäga: gör det ena eller det andra; låt båda gerningatue wara brott eler ingendera? Men ett sådant bestämdt antingen — eller faller fig nu för tiden tungt. Man wil litet af det ena och litet af det andra. Om man genom detta litet hit och litet dit uträttar något, må här wara osagdt. Har man genom borttagandet af 3:dje S, når den 4:e får qwarstå, borttagit wål mycket, få har man måhända tillagt! wål mocket, når man i förslagets 3:dje moment gifwit ett plus ät det andra. Detta andra moment (den morsificerade Å:e s of Missg B:s ::a cap.) förbjuder sutspridande af lärosats, som strider mot den rena evangeliska läran. Hwarföre? Utan twifwel derföre, att ett sådant fpris dande fan wara skadligt. På hwad fått? Sälunda, att det föranleder affall. Hwad Nmi:ninii —