Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1857, sida 3

tion. Hwarje degrafningsentreprenör nekade nemligen att emottaga honom emedan de ej kunde få hans mafe. J detta beklagliga dilemma tänkte Jona: than på Mr Witherington janior; han hade tjenat och begrafwit Mr Witherington, hans foder, och Lado Maro, hans mor; och i förlitan på de anspräf hwars til få olikartade tjenster berättigade bhonom, wände han sig till ungkarlen. Till lyda för wår wän Jonathan, war Mr Witheringtons då warande taffeltäckare i begrepp att begå samma dårskap som Jonathan begått före honom, och Jonas than blef åter insatt i sitt embete, inom sig beslutande att föra silt fordna lif och swärjande en dyr ed att aldrig mer bes fatta sig med fammarjungfrur. Af gam mal wana förde fig Jonathan ännu wid afla wanliga tillfällen fom en sorgbetjent — aldrig tillåtande fig den ringaste mun terhet, utom då han märkte att hans herre war i owanligt godt lynne, oc då alltid mer af pligtkänsila än af någon från hjertat gående glädtighet. För fin ställning i lifwet kunde Jona: than kallas lärd, och ander den tid har warit anställd hos begrafningsentrepre