Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1857, sida 3

——u AAa—k—2k424:?:: Ai ng ae dem, då de störtade mot honom, och bås da wille trycka honom till sitt bjeta. — Sud wälsigne dig, Lina, Gud wälsigne dig. Ser du, en gång när gubben dör och du sitter wid fången och torkar min panna, då fan jag ju, fom Elias, fägas Ser du, Lina, du skulle ändå en gåna hälla af mig. Nu oc i al ewig tid, snyftade Lis na, lutad mot gubbens bröst, nu och i all ewig tid, du ädle gubbe , .. Ännu lefwer yr Göransson i fin fas miljs stöte; det will säga Troberg, Lina och deras barn. Alla bo på Sätorp, som han skänkt dem. Nu har den gamfe många fom älska honom, många til bwilka han fan funde säg: Ser ni, ni skulle ändå hålla af mig. Men han fås ger det ide — han blott känner bet i hwarje ögonblick fom urwerket wisar oc närmar honom det fifta. (Slut.) — ———