En brudfärd på sjön. Skizz af Onkel Adam. III. Nobyggaren. (Forts. från söreg. N:o) Sådana äro wåra fjällsjöar, sådan: är wårt folk, ty när som helst kan åter den lugna norden störta sin menniskoflod öfwer sädern, en ringa flod; men en som stär djupt in der ten går fram, och fom störtar ner det gamla och uppfmäms mar nya fivänder. Brudstadsen fule endast midt öfwer siön till kyrian. I den ena ena båten woro brudens oc brudgummens fläge tingar, i den andra bruten och brud gummen sjelfwa. Man dröjde länge ute vå sjön; ty det war bittida på morgonen; man yode god tid. Båtarne rodde en stund framåt och ett annat ögonblick stannade de för att bjuda traktering. Mer an ett skott gens llöd mellan bergen, fom i handrafallt eko läto åstorna rulla omfring sjön.