Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1857, sida 3

Nr hit honom, att enligt en wiss instinkt genom aktgifwande på djurwerlden och en Inre röst se sig om efter yttre hjelpemedel till läkning, hwilka genom den ifrågarvarande sjuldomene enkelhet och organismens sielflätningsförmåga endast woro enkla medel att understödja och påskynda tillfrisknandet. Således har ben yttre werlden, ju djupare den med fina ftadliga inflotelser ingripit, twungit menniskan mer och mer, att hos Henne söka den hjelp till räddning, som hon i förra tider ens daft och allenaft hos fig fjelf bade funnit, och säledes har förlusten af hennes frihet och oberoende, som hon sjelf förors fafat, bittert hämnat sig på henne sjels. — Säsom ett slående bewis på den stora lifskraften hos de första menniskorna må anföras 1 Mosebot 3 Cap. v. 22 och 23: Och Herren Gud sade: Si, Adam år worden såsom en af oss och wet hwad godt och ondt är; men nu, på thet han icke uträcka kall sin hand, och taga theslikes af lifsens trå och äta, och lefwa ewinnerligen; Så låt Herren Gud honom utu lustgärden Eden, på det han skulle bruka jorden, deraf han tagen war. Af ofwanstående war en gifwen följd, att snart sagt ingen medicin i början fanns och då ej annat ån i den enklaste form, såsom bad, salfwor, gnidningar, strykningar och rökningar, naturligtwis i före ning med offer, böner och sånger, hwarunder den sjuke skulle wistas utt serskilta dertill inwigda tempel, hwilka woro be lägna i bördiga trakter, löfrifa, mörka och dystra lundar, wid sjö eller flodstränder, wid fållor med mineralhaltigt watten samt på höga berg, omgifna genom sitt askiljda läge af en helig, mystisk tystnad oc stillhet. Stränga förberedelser, fastor och reningar föregingo behandlingen; berättelfer om underbara furer, förklaringar af hemlighetsfulla tecken och offer skänfer hål lo inbillningskraften i spänning och stärtte tron, att de sjuka under sömnen singo uppenbarelfer och trodde sig förnimma Gudena röst; under widunderliga och ohantastiska syner herrskade en genomgrivande längtan, hwilken sluteligen fann Hudomligheten och läkemedlet. Jntagna if tacksamhet offrade de sjule oc aware emnade afbildningar af deras sjuka lem nar, målningar, inskrifter votivtaflor af netall innehållande berättelsen om deras jufdom och tillfrisknande. Detta war den ena och på menniskans urtillstånd grunade medicinska behandlingen; den hade ramgång och hwarföre? — emedan åns n lefnadåsättet war enfelt och menniskora ännu ej förlorat fin urfprungliga lifs