Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1857, sida 3

å wisade fig; — att Apofllarne, lånat från att befordra efter öfwerse med Did enterts, twertom motarbetade dem, sökte vöäfwa ech utrota de olifa partier, fom började uppträda. Om wåra läsare och deras förespräkare lefwat i de tiderna, stulle de fåfert, vå samma fått fom nu, frifit öfwer VUhwilja mot gudfrukn folk, samwetstu ång, förtrod, wåld, förföljelfe, n. nn, iipnnerhet når de fött fe, att mens emmar uteslätos från kyrkans gemenskap och gäfwos satan i wåld, såsom bet hets 2), emedan desse förskjutne, för sitt öm ma samwetes sjull, ide wille asstå från sina selteriska meningar ur en annan sionfession, ån den Paulinska, fom i des 7ra8 öfwertwgelse war ett blott fugert sken, Men död bokstaf eller strymteri; emedan mRaulus wäldförde fig på sitt eget folk, byllande den gemena grundsattsen, att binda folfet wid fina belännelsebref och bringa de mera tänkande individer med mald att befänna och antaga för rätt hwad de met båttre wetande ide kunde tros Förlät att någons ord man mår gat här citera! Troligen hade Paulus fer sitt beteende ide undgått ati kallaa en owärdig prelat med hirrarkiska, påfwiska softemål, ty hans stift sträckte sig från Ställen till Paleftina och han tog, enligt eget medgifwande, lön af alla förfamlins garne och tegpenningar (viaticum) af dem med undantag af församlingen i Corinth och dess landskap. Der hade han också ens daft döpt få. Jcke destomindre tillwällade Han fig öswer henne episkopat, öfwerinseende, och, fåfom wåra låfare wäl fåns na, föref till henne 2:ne i behåll warande långa, ganskå allwarsamma herdabref med straffpredikan öfwer hennes söndring i 4 olila läsarepartier, Då likwäl lyrkan borde wara en. 1 Cor. 1: 11 o. f. Ett sådant embete i ett få widsträckt stift, med tid. äfwentyrs 10 a 20,000 rdrs ärlig inkomst i nuwarande gillt och gängse swenskt mo. tionsmynt, skulle feparstisterna säkert hafwe indragit. Paulus wågade ock i Miletus hålla ett prestmöte, fom uten twifwel syf tade på någor helt annat, ån att upp göra en disenterlag för separatister, säsom wi fe af Apostlag. 20: 17 o. f., eller art uppmana prcsterna nitifkt wala och arbe ta för att förckomma tissenter, söka qwäf. wa ogräset i sin början. De iom befat. ta fig med att ingifwa lagfårslag i sä öm tåliga, arannlaga ämnen, bwilkas inwer. fan på religion och sedlighet äto af en få omätlig wigt, gjorde wäl om de tego a närmare fånnetom och sorgfalligare pröf ning of kristendomens wäsende oc) histo ) 1 Tim. 1: 20. 2 Tim, 2: 17. A —— — ——