Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1857, sida 3

gonblickets bekommer och de andra tanfar det bordt föda, skar bet mig dock i själen att på detta sätt nödgas gifwa den ädla Johannisbergern til pris åt luften. Emellertid bade herr Blak uvrfiigit i gondolen. Färden gid allt starkure nevät med förtwiflad fart. Wi kastade ut wåra pelsar och öfriga ätkomliga flå desplagg. Herr Blak jemförde barometerns fris gande med urets sekundwisare. Den djerfwe mannen blef dödsblek. 7150 for i sekunden, utropade an. Efter att ett ögonblick hafwa betraktat sina båda passagerare, fom han fram til mig och fade med afbruren stämma: Ni synee wara en förauftig man Här gäller ett offer eller wi äro alla tre före lorade. Syuru, swarade jag, oM ni will att jag skall wara detta ofert Jag dlickade ned i det dunkla djupet och hi ren reste sig på mitt hufwud. Res! det fule inte wara tillrädligt. Men den der! Härwid pekade han på Goldman. Fort i gång. Wi hafwa intet ögonblick att förlora.