fa I sselfwa urkunden, Nya Testamentet, innan de enwisades att fi fina ideer ge nomdrifna, idfer, hemtade af ett efter ans nar, från sitt fam manhang med fåran i fin helhet löstyckt, bibeljpräk, eller från lagstiftning i andra länder, der hwarken follets intellektuela eller religiösa uppysning år bättre, utan sämre än hos oss. De borde ide sörbise eller misstyda n. r nålen i Nya Testamentet, fom Joh. 11, 22. Cohes. 4: 3, 4, 5. Philipp. 16. Rom. 12: 5, 6. 14: 13. 1 Got. 1: 1t, 12. 10:32. 8: 9. 2 Cor. 11: 12 o. f. med deras parallelställen, jemte flera andra. De borde af det fiasco, fom religion sfrihetswäånnernas möte gjorde den 21 Juni 1853, och af allmänna tånfefät tet i Hela landet funna sluta, att swenska feliet will, vå grund af Jesu lära, att wår lyrka härefter säsom hittills tall war ra en, ide sönderstyckas i parceller, der i gen år andeligen bergad och der onndwikligen split och strid mäste uppkomma parcellerna emellan. Om man den heliga skrift ide finner något ställe fom tillerfänner öfwerheten ellet det werldsliga regementet någon domds rått i trossaket (derefter wäl ingen swensk Ne man nu för tiden sökt, ej heller har i sådana fafer någon öfwerhetens dom fallit, utan endast öfwer tillgörande saker, ellet separatisters beteenden mot andra menniskor föt att så den från statskyrkan, hwaraf icke blott andelig förwillelse, utan oc andra lidanden uppkommit), få finner man deremot i den heliga skrift, Både gaala oh nya Testamentet, många ställen, hwarest prosclytmakeri samt falska profeter idlandäde till samma religton fig bekän. nande, allwarligen fördömas, eller bestrasfas. Det torde här wara nog att endast hånwisa til Math. 7: 15, 15; 23: 15; 24: 4, 11, 12, 13; Marc. 13: 22, 23; Ap..G. 20: 30; Nom. 16: 17; 1 Cor. 1: 2 17 2 Cor. 11; Coll. 2: 22; 1 Joh. 2; Pet, 2. I: ju lära tillåter ide ven ene trisene att, i och för olika öjwertygelfe i religiösa ämnen, störa den andre frit: nes inre eller yttre frid med ord eller gerningar. Ett obehörlgt ech obudet pros selutmakeri år ingenstäådes i Bibeln med gifwet, än mindre befaldt inom den friftna fyrkau. Stadgarne härom hafwa ut gått från påfwar och hemliga eller ups pdanbara jefsuiter. Den werldeliga styrclse wore ej wård att kallas landsfaderiig, fom ide lita omsorgafullt och fraftigt skyddade undersätarnes tro föt proselptmakares wäldgästningar eller supgande bedrägerier i ans delig måtto, fom hon siddat dem till de rad timliga lif och egendom. Hwem wet ide, att det förra åt dyrbarare än det sednare? (Forts.) — — — — Jernbansolycka. Följange håndelse tilldrog fin den 17 Januari på lerubanan o wid Göttingen: 2 fans 3 eler