Norrländska Korrespondenten – 13 december 1856, sida 2

BVid underrättelsen om ångfartyget Öi Umeås förolyckande. jur skönt att wagga på wägor blå d . e J sommardagar och nätter, då solen glömmer till hwila gå. dt de ljumma windarna skjuta på, sa Utöfwer krusiga slätter. pt . w Men kommer hösten, den falla höft, aj Med långa, mörknande qwåll et, Da stiga suckar ur hafwets bröst, Och stormen ryter med bister töst, Och wågor tornas som fjellar. Ett skepp mot norden sin kosa styr Och dansar fram efter wanan. Se, natten wiker och dagen gryr, Men döden kommer och hoppet flyr, Man nalkas slutet af banan. J djupet ligga de gömda skär, De troll med hwässade tänder, Som bita sönder och slita får Den spröda planka, som menskor bär Till hemmets älskade stränder. Du grymma öde förutan namn, Hur wårdt att tecknas med tårar. Ty fjerran ligger den lugna hamn, Men fall och dyster är wågens famn, Och ingen frälsning man fpårar. — —— ar — — C AT OO Kaptenen ropar till folket då: mSått råddningsbåtar på bölja! (För många woro de alltför få, Den ene kantrade af de twå) mFanvål! jag fan ide följa. Den mannen hjerta i bröstet har Och råds ej stormen och braket. Han förde skeppet I bättre dar, I nöden stannar han ensam qwar Och står allena på wraket. Det börjar sjunka. Den död war lång J dessa forta sekunder. Snart sjunger winden sin kända sång, Och wågen wandrar sin jemna gång, Men seglaren hwilar derunder. Sdr. 1846 års förslag till kyrkolag och särskilda lagar rörande fyrfowä sendet samt kyrkostadgar. (Forts. fr. föreg. Rummer.) Definitionen öfwer stilnaden mellan Kyrkolag och kyrkostadga uppgifwas får lunda: Kyrkolag, innefattande föremår len för Kongl. Maj:ts och rikets ständers gemensamma lagstiftning; Kyrkostadga, innefattande alla öfriga förestrister, dem committerade med afseende på fyrfomår sendet funne nödiga. — Råsonen hår til och resultatet häraf lemnas derhän. Men just hwad Committerade här funnit nödigt, förwandlas ju ifrån den ena es genstapen till den andra då det blir före mäl för gemen samhet, innan det ikläder fig gållande form? Och troligen hafwa