Norrländska Korrespondenten – 13 december 1856, sida 2

.AiDi ——— des Eder, mina älsklingar, har jag ffa pat, på det ni genom eder färg och mäls lukt må försköna naturen och bringa mis na mennistobarn till gudaktighet; men också skolen ni ide wara utan lif och känsla; nej, äfwen ni skolen hafwa edra fröjder. Jag gifwer er ett svräk, som blott ni förstån, med hwilket blott ni fune nen glädja hwarandra; ni skolen hafwa sammankomster med elfwor och andra stöna andar, och biott der, hwarest glådjen finnes, skolen ni infinna eder. Men hören widare min wilja! Det ena half året skolen ni wara under jorden, det andra balfåret öfwer densamma, på det ni må hwila ut och wederqwicka er uns der wintern samt när jag sänder min wår till jorden, ni åter må fyritta upp och wisa eri ny praltfull skrud. We den, fortfor Gud med wäldig stämma, we den, som handlar mot min wilja, som stulle wilja wisa sig öfwer jorden om wintern; hon skall träffas af ett fare ligt fivaff. Derefter utfpred han ess öfwer jors den. Wi alla, fom du nu fer fåfom isblommor här på fönsterno, woro då de skönaste blommor, Gud skapat, oc mens