Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1856, sida 3

Lunds uniwersitet mag. ÅA, MN. Sundderj med 45 röster; — samt i tredje rumme teologe professorn wid Upjala uniwersite dr A. E. Knös med 32 röster. — När, mast i röstantal kommo kyrfoherden Holm qwist med 29 och theol. Lektor Dr Bed. man med 23 röster. Ej mindre ån 42 personer hade erhållit röster. Wår-glädje. (Ur Taflor ur Naturlifwet af Daniel Miller.) Man hör ofta påstås att glädjen är hjertats ensak, och att förståndel mod sina begrepp måtte här hålla sig fjerran, för att ej förstöra effekten. Detta wågar jag icke underskrifwa. Det finnes wisserligen nöjer, wid hwilka det är rådligt att hålla förnuftet på afstånd för att ej gå miste om dem; men en ädlare glädje kan och måste njutas med hela jjälen, och winner just derigenom sin rätta betydelse, sin högre adel. Hjertat will också ide altid wara ene samt med fina känslor. Wi alla funna säkerligen mer och mindre påminna of, att hjertat, i de lydligafte ögonblick, safta frågande efter orsaken till dess lycka, och fänslan intrådde då äfwen på förnuftets område. Men ännu mera, fedan glådjestunderna woro förbi, och wi längtade att återupprepa desamma i minnet, frå gar hjertat ännu tydligare efter orsakerna till den förswunna lyckan. Och wäl of, om densamma bliswit flar för of i begreps pet, ty nu åter funna begreppen i omwånd ordning, mer och mindre blifwa fänflor. Detia gåller äfwen om Wår.glädjen, hwars orfaler jag hår wille framstalla. Utrymme och förmåga tillåta likwäl ice att framställningen fan blifva annat ån fragmentarisk (osammanhängande.) Hwarigenom Wåren först och främst och kanske mäftigast inwerkar på wår själ är måhända, at han ställer naturen och menniskan I ett närmare samband, wisande att samma lif, samma lagar, samma sträfwande herrskar i naturen fom i mens niskans bröst. Wåren representerar ungdomen; mens niffan knoppas, menniskan blomsstrar, dte minstone i froppsligt afseende. Och hwem fänner wäl naturens och sitt eget hjerta lappa i närmare samklang än den blomtrande flickan, den rastlöst sträfwande yng: ingen? och når framträder för den Ål derstigna hang ungdomsglädje hans teje nads Wår, klarare och bestämdare ån om Wåren? och derföre är Wärglädjen hos de gamla blandad med något wemod. Men själens Wår sträcker fig vänds igt mycke längre än kroppens. Den esentliga Wåren för själen upplefwa wål de mänga menniskor hår: froppens tills agande skröplighet tråder emellan fom en all froftnatt, och förft under en annan ol förbida wi den rätta Wåren. Och erföre blandar fig äfwen i ungdomens Bårglädje en obestämnd längtan, fom ej an tillfredsställas, och den lifnar hems ingtan, säsom den ofta hemsöker fråm RSK — Pr NM om 2.. — DD