114 2—2—käk VTFTU2227 OK D vintern. Wåren är frihetstiden, wintern deres mot despotismen. Den sednare lågger fin hårda jernhand på floran och som en trång censor nedertryckr han allt blomstrande, utom isblommor, och fjättrar strömmarne i deras fria lopp. Men IA ren frigör ide allenast alla krafter, utan understödjer dem äfwen till deras skänaste utwecklina. Hm regerar med mild frira; derföre lyda honom alla hans undergifna med glådje. Alla knoppar skonda att ut weckla sig och alla frön sträfwa uppåt i ljuset och bilda blad efter blad, och alla blommor skynda att slå ut. Menniskan längtar efter omwerling, efter nya bilder, efter Nya ider, Om ju skönate dessa tillströmma henne, ju yde ligare blir hon. Ett och samma, om oc skönt fom ide förändras, blir of mera likgiltigt. Men hwilfen årstid förmår framställa en större omwerling, en större rikedom af ideer och bilder, klarare och skönare ån Wåren? Naturen firar om Wåren en glådjens och färlefens högtid; fager ide fogeln Ae nom fång, biet genom furrande, blomman genom leende, att de äro lvckliga? Och få långe wi äro naturens barn, få läns ge hennes lif vulferar i wåra ådrot, få långe hennes lagar gålla för oss, måste wi deltaga i denna högtid. Wåren är symbolernes tid, och man will äfven af honom hemta bewis för själens odödlighet. OH hwilken årstid framställer wäl skönare och klarare natur: lifwets oförgänalighet, naturlifwets ewiga ungdom, än Wåren, och hwarfåre skulle mi icke, når wi paralellisera natur: och själslifwet, taga wårens sköna företeelse såsom borgen för själens ewiga lif, för själens ewiga ungdom? En högre, en ffö nare betydelse erbjuder Wårglädjen, när den lyfter tanke och känsla upp öfwer wårt slägte till sjelfwa ursprunget för allt fom är, och framställer i tusende fföna parabler, och under de melt betednande bilder def allmakt, wishet och kärlek. En af Tysklands äldste och ädlaste filosofer, Garwe, säger: Det hörer till hjertats hemliga önskningar att naturen skall wara konst, och att bafom hennes, ännu ide upplyftade, slöja, finnes en Fonfte när. Och hwilken årgtid framställer wäl den fördolda konstnärens skapareförmåga och skönhetssinne tydligare än Wåren? Må det nu sagda till en del förklara Wårglädjen! 2:— — — 92 i Ur Tidffrift för Swenska landtbrule: och def vinäringar, första häftet innewarande år meddela wi följande: Om odling af hvita foderemorötter. Då odlingen af rotwärter å ena sidan alltmera erkännes wara af en ojemförlig wigt, såsom vehikel för jordbruket, men å andra sidan är förenad med ide obetydii ga swårigheter, genom den osäkerhet dessa wärter merendels äro underkastade, torde det kanske icke wara utan all nytta att meddela den erfarenhet jag haft utaf ovlingen af morötter till freaturs utfodring och hwilken gifwit mig den öfwertygelse, att af alla rotwärter inga finnas, fom i högre grad än dessa förtijena en allmän uppmärksamhet, såwäl i afseende på affaftningens qvantitet och qvalitet (myckenhet och godhet), som dess, under de mest olika förhållanden, owanligt stora säferhet. Åf mången torde genast inwåndas, att mo rots-odlingen endast fan passa för en och annan lokal med owanligt djup mylla, men ingalunda fan erhålla något affmåns nare anwåndande. Detta eger äfwen fin rigtighet, hwad wanliga trädgårdsmorötier beträffar, men ide i afseende på den fece skilda art, hwarom jag hår will tata. Jag har från början erhållit fröet dertill från Boorhs, numera Cenft ) VB. Spreckelsens froöhandel i Hamburg, under benämning: grosse, neue, weisse, arunkfopfige:Relsen-Mehre. Denna rotwert