ntt v. Pastorn ej kunde få wittna on hwad han sjelf åtgjort i afseende på för. fattningens kungörelse; hwaremot han, en. ligt nämndens egna mening, skulle höras om hwad hans numera aflidne Collega ätgjort. Härefter swuro och hördes de tre tillstädeswarande wittnena. Wittnes. förhöret, som naturligtwis leddes af Råte tens ordförande, gaf wio handen: att afl. Comminister Nordgren haft läg stämma. att wittnena ej wisste det och Det; ej Del. ler det och det; och att de ide mindes det och det; icke helier det och det, ån minDre det och det etc. in insinitum. Här stadnar Referenten, emedan han ide får makt öfwer fina skrattmuskler; förmår doc tillägga, att den hederwärda nämndens owälld lärer funna bedömmas deraf, att flere af dem hafwa bröder eller söner tilltalade för enahanda förseelse, som den ifrågavarande. Om ofwanstående måls behandlingssätt fon man säga, såäsom en gosse fordom yttrade, då han påträffade sin far i en finkig belagenhet: Ddet år både ynkligt och föjligt. Ått en rättslärd domare öfwerröstas af en ide våttstärd nämnd år något fom hörer till det owanliga; men att det sker af sådan anledning, fom den här angifna, torde få räknas till det hit tills osporda. Den åtalade medgifwer wisserligen sin öfwerträdelse af en fune giord förordning, men förebär iill sin undskyllan, att fungörandet icke warit nog Åtydeligt och tjudeligt, och det i en så liten kyrka, fom den i Njurunda 2! Denna undskyllan finner ock nämnden, den eds wurna, wara af den wigt, att den anser det behörigt, att låta en wittnesed gif wa helgd åt ett sådant gyckelspel; ja till och med pastor framkallas, för att med ev styrka, att hans eller hans embetsbroders stämma warit nog klar och flangrif, wid bränwinsförordningens deflamationsakt i den lilla fyrkan. Kan icke dets ta styrkas, få blir wål hela förordningen kraftlös, enligt nämndens rpartiska äsigt af safen. Naturligtwis uppstär häraf en alldeles ny och nymodig råttsfräga, den nemligen, huru tydeligt och ljudeligt en Kongl. förordning fall uppläsas, för att man ffall wara skyldig att lyda den; och i anledning deraf, en annan ide mine dre maktpåliggande fråga, nemligen huru stark röjt en prest bör ega, för att funna uppläsa en Kongl. Förordning så att den fon blifva gållande. Det år ej vfannos Lift att, genom nämndens föranftaltande, en dylik fråga fon förekomma wid nu instundande riksdag; och till def må ju må. let hwila, om nämnden så tycker, till förmån för smygbrännares dels re dan åtalade, dels och härefter för åtal blottställda lagöfwerträdelser. En liberal namnd bör alltid respekteras, äfwen då den flår fig på komedier, ty den är i alla fall edjmwuren. RR — Filjofoffo. mAA AQ AA Bo