Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1856, sida 2

Den förut i detta Blad nämnde Barnamörderskan Tjernström har nu i Rådhus råtten härstådes erhållit fin dom, lydande på lifwets förlust, och är utslyriat 1114 Landshäktet, under afbidan af Hofrättens pröfning af detta underställningsmål. Tros ligen kommer derefter den wanliga nådewågen att tillitag, för att få straffet mils dradt till korrektions-arbete. — Den fyliga luft, fom nu en längre tid warit förenad med ymnig nederbörd, har för wårarbetet i jorden orsakat ett ännu fortfarande hinder. Jnsändt. Om det ej ledsnar Er att höra, Så tor det roa Er kanske. Kellgren. MI d Njurunda häradsrätt inträffade den 21 dennes det owanliga förhållande att nämnden war af olika mening med ordföranden uti följande fråga. T. f. Häradsskrifwaren Winter, fom har Kongl. Maj:ts Befallningshafwandes förordnans de att i orten anställa åtal emot öfvers trädelser af de nya Brånmwinsförfattnins garne, hade neml. wid nämnde håradåe rått tilltalat ätskilliga personer för fådar na öfwerträdelser. DÅ nu en af de til talade, under erkännande af den angifna förseelsen, undskyllde fig dermed, att förs fattningen ide skulle wara nog tyder ligt och ljudeligt kungjord från predifstolen, och till wittnen hårom ÅDes ropade, bland andre dels tillstädesoch dels frånwarande personer, äfwen t. f. Pastorn O. Nordberg, hwars embetsbes vg öfwer författningens wederbörliga fungörande redan blifwit af åklagaren före tedt, föranledde berörde begåran intet ans nat utlåtande från t. f. ordföranden, än att jamma begåran were protokollet ans tecknad och att parterna egde wid Tine gets slut afwakta häradsrättens beslut eller widare åtgärd med målet. Men då reste fig nämnden och förklarade, att ett sädant wittnesförhör borde genast ega rum. Detta föranledde en öfwerläggning, under hwilken alle obehörige fingo afträda, men som dock af ätskilliga lyönande torde hafwa blifwit till någon del ähörd. Ty det berättas att trots alla de föreställningar fom af ordföranden slösats på de hards nackade, hwilka förut fattat och skriftligen uppsatt fin mening, desse enwist widblefs wo densamma, stodde på åiskillige buk wändt tolkade lagrum och författningar derom, att prest icke får undandraga sig att edligen fästa sitt wittnesmål m. m., af samma skrot och korn. Efter nära en timmas wäntan fingo alltså parterna hö ra Rättens (d. w. s. n ämnden s) bes slut: att det begärda wittnesförhöret ej kunde förmwägras, I! På härefter framställd fråga om jäf, androg äflagas ren, att pastor Norberg dorde anses fås fom den der slulle wittna i egen sak, dere af han kunde wånta nytta eler skada, hwadan äklagaren öfwer denna jäfsanmärfning begärde Rättens beslut. Och fi! Wid förnyad öfwerläggning måtte ordfö randen fått en af nämndemännen med fig; ty nu blef Nättens beslut ätminstone,