Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1856, sida 2

— Mitt barn, sade Marsilio med tärfulla ögon, jag wet ide, om en sjal, som brutit ulla fina jordiska band, far göra fig fattlig för de yttre sinnena, och om det finnes något möjligt språf emellan materien och det öfwersianliga; och jag tror det till och med icke. Men ditt sträfwande är för ädelt och dit Hierta för bögtänkt, att ide Gud skulle göra ett underwerk för din skull. Då jag fom wer till bonom, och det blir snart, skall jag bedja honom derom, skule jag åf wen, om så fordras, betala det med min glädje i paradiset. — Tack, min far! sade Michel, och farwäl! Mercati äterkom till Florens och in neslöt fig i sitt lilla hus på Bardernas gata. Der förblef han ett Helt är, utan att gå uten enda gång. Han afhöll sig sälunda strängt ifrån all promenad, af fruftan, art ett oemotståndligt begär skulle draga honom till gatan della Scala; ty han wille bålla sin ed, och ban höll den. Han hade frurit attide fe Benedetta, och han såg henne ide; men han hade icke swurit att låta bli ost skrifwa till henne. Också utbytte de