Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1856, sida 3

nattqwarter, föllo snart i djup sömn, och Kalmuck-håsten, fom fräljat of, gaf med ett muntert gnäggande och nickningar pä hufwudet tillfänna medwetandet af fina förtjenster, då jag trakterade den fi godt jag förmådde. Nästa dag hade formen lagt fig, och de båda barnens föräldrar hade kommit tillboka under förfärlig ängest. Stormen befanns hafwa bortfört deras tält och egendom, men de tröstade sig lätt, ty de funno sina barn i godt behäll i min hydda. (Slut.)