Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1856, sida 2

— Från Stockholm skrifwes för den 23 dennes: Det år alltid i wiss mån förmåtet ati wilja förutsäga det tillkommande; i närwarande ögonblick wore det till och med förmåtet att genom en sammanställning af de sednast ingångna underrättelserna wilja angifwa den werkliga karak teren ens af den närwarande fituar tionen. Det sammanträder i dessa dagar en fredskongress, men på samma gång skocka fig krigets moln på alla kanterDet betånkliga härwid är endast den win dens ostadighet, som för närwarande före spörjes, och den owisshet hwari man börs jar swäfwa om hwarest man har bundsförwandter eller fiender. Tidpunkten år i sanning brydsam för de makter, som, utan eget bestämdt mäl, sträfwa att wända kappan efter winden. Man påstår, att förbundet mellan westmakterna är oupplösligt, och i samma andetag säges, att detta förbund är på måg att blifwa sprändt. Wi se Osterrike med bister min sticka ett ultimatum till Petersburg, och man låter i samma wefwa päskina, att ett förbund mellan Österrike och Ryssland ej är långt borta. Hr Cobden, den freds ligaste af alla fredswänner, spår krig mel fan England och Amerika, medan lord Palmerslon, eljest odså kallad lord Eldbrand, försäkrar att engelska regeringen lifwad af de försonliga ste tränkesätt, uppe bjuder alla fina krafter att upprå thålla fres den mellan de båda beslägtade folken. Hwem förmår wål i detta faos urskilja hwad fom år werklighet och sanning? Stär man i begrepp att tillsluta Jani tempel, eller ämnar man först nu, kanske wid skenert af revolutionens brandfackka, gafwelwidt öppna dess portar? Stall herrskaren i Tuilerierna wilja förwerkliga fin fras: Kejsardömet det är freden; eller skall han fullfölja den honom få oförtänkt tillfallna missionen af civilisationens förkämpe? Ställningen år lyckligtwie alltjör kritist för att swaret på dessa och många andra frågor skulle kunna särdeles långe uteblifwa. Lätom oss derföre lemna den stora po lititens kinkiga fålt och wända of till en annan fråga, med hwilken det ej År så swårt att komma till rätta, den frågan nemiligen, huru Stocholm skall se ut då Helgeandsholmen ianan fort blir afröjd? I Fd funna utan twefan swara, att Nors sdens Benedig skall blifva ännu skönare sän tillförne, att Tessins mästerwerk kan framträda ti hela fin imposanta storhet I att en ny och kraftig wäckelse skall git was staden, att ide längre på ett få oc förswarligt fått fom hitlills wanwärda I de tjufande behag naturen förlänat hor nom, och att mid allt detta skall fåsta fig minnet of den konung, fom genom en werkligt kunglig frikostighet möjliggjort uppfyilandet af de få länge närda och få osia uttalade önskningarne i detta hän: ln — — — —