— Swenska Tidningen meddelar de bref, fom rörande Erkebiskopsembetets tillsättande blifwit wexlade mellan statsrådet Fåhreus och biskoparne Butsch oh NReus terdahl, och hwilka äro bilagda handlingarne till detta befordringsmål. Som det torde intressera åtskilliga af wåra lår fare att derom taga närmare fånnedom, införa wi hår der bref frän biskop Butsch, hwari denne afsäger fig embetet, med an: förande af sina skäl derför, samt det swar från biskop Reuterdahl, i hwilket han förs klarar fig willig att underkasta fig fonungens wilja i denna sak. Biskop Butfds bref lyder fom följer: H. Hr Statsråd och Chef för Kongl. Civildepartementet, Kommendören med stora korset af Kongl NordstjerneOrden! Med djupaste tacksamhet för Hr flats rådets och kommendörens ynnestfulla bref af den 13:de innewarande December, har jag åran härigenom meddela mitt swar derå. Ehuru jag med lifligaste tacksamhet erkänner det owäntade förtroende, som i fråga om det lediga erkebiskopsembetets återbesättande wisats mig, först af de wid walet woterande och sedermera äfwen af Konungens statsråd och af H. M. For nungen sjelf; få omfattar jag likwäl med icke mindre tacksamhet det mig gunstigt förunnade tillfället att före befordring3s frågans afgörande derom få yttra mig. Då jag nemligen betänker, huruwida jag, om jag erfebiskopsembetet insattes, skulle funna utföra det till min Konungs och mind medborgares belåtenhet samt min egen deraf beroende tillfredsställelse; så möta få många och ftora betänkligheter, att jag, med allt erkännande af min pligt att ide undandraga mig hwad jag fan fullgöra, likwäl i närwarande fall måste underdånigast undanbedja mig det nådigt erbjudna förtroendet. Först och främst mäste jag wål inse mina egenskapers otillräcklighet för åtskilliga en erkebiskops wigtigare äligganden; men derjemte känner jag ett, om möjligt ännu större hin: der of en långwarig och numera fannor lift obotlig sjuklighet af nervös beffaffenbet, hwilken redan i min närwarande ställning förhindrar mig att alltid wara och göra hwad jag bör, men i den upphöj dare och swärare samhällsställningen utan twifwel i dubbelt mått skulle blifwa till hinders. Wägar jag för öfrigt tillägga något, som måhända endast för mig sjelf år af wigt, få wore det, att jag af alla mina naturliga fallenheter drages till ffuggan och friden, och derföre icke utan att göra ett stort wåld på min natur ytter sigare skulle funna framtrånga på offent lighetens och de stora stridernas bana. Wärdes hr ftatsråd! behjerta hwad jag hår i all ödmjukhet anfört, och tillåt mig att till de ynnestprof, för hwilka jag res dan hos hr statsrådet står i förbindelse, äfwen få lägga det, att hr statsrådet på Zatt 1ANA; aid Aa AgEt-sgs fär AA