Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1856, sida 3

mande eller gående ängfart)3s plaskande wattenbjaul. Personer af alla stånd, ål. drar och kön ilade i brofig blandning från och till de bryggor, der ängbätarne lägga till. Nägra af de wandrande blef wo då warse en menniskokropp, fom, höljd i trasor och med den förskräckligaste för twiflan målad i de bleka förwridna anletsdragen, läg utmed ett plank. En gammal neger gick då bort för att soka resa upp ben usla wareljen, men — då ban fattade den frampaftigt foutna han den, märfte han, att det war ett lif, och wände fig med afffy ifrån dersamma. Detta war allt, fom återstod af den for: dom så stöne och firande grosshandlaren Fabian YET, Oaktadt det wanställda utseendet igenkändes han dock af en af de förbigående, wid namn Siillner, som war kontorist hos det handelshus, på hwilket vet ofwanbemälta kreditivet war ställt. Detta ömkliga dödefall gjorde allsintet uppseende i den ansenliga, folfrika oc dullrande staden Newyork; men wi, fom under beråttelsen tagit kännebom om förförgrens lefnadsöden och den bämnande Nemesis fom, afwen till denna aflågsna weridsdel, följde honom, se