— Twenne af postroddarne och f. d. kronoarbetskarlen Westerberg afreste den 22: med postskonerten till Boda. De båda till Wisbo infomne poftri rarne, Nilsson och Lindström funno uns der sitt korta besöf der, både låkarchjelp och aktningsfulla frikostiga bewis vå ömhet och deltagonde. På en och en half tim me och alldeles tilljällig wis insamlades till dem och deras kamrater 109 ror ras till tröst, uppmuntran och ersättning för sjorda förluster. Lindström blef of läfna ren anbefalld att för fina händers Helans de, på 5 a 6 wecor afhälla sig frän allt arbete. Måtte hans och de öfriges helsa tj wara i betänkligare grad af de Hårda lidanden och plågor, fom de för on aff månnetig och maktpåliggande angelågen. pets skull, manligt och tydligt genomgått och mätte för framtiden postförarne på Böda och Klinte, och alla andra, som wintertiden nödgas befara bafwet förffos nad för tylifa pröfningar och olydse öten!! — — .—— —— —— —— —daqa U— — — — — Charad. Mit forsta ökadt med ett N, Var, enligt mythen, boskapsherden, Som, klädd i horn, likt andra män, Var chef för alla län i verlden. Mitt andra, ökadt med ett N, Har hulpit utur bryderiet, Samt lyckliggjort och räddat den, Som hållit rätt på lotteriet. Mitt tredje, ökadt med ett T, Har många fiskar fört tilll: opa, lIar ofta vexlats bland de tre i Mest mäktige i Europa. Mitt fjerde, ökadt med ett N, Har fått sin plats på firmamentet, j Och lyste för de vise min, Som nämns i Gamia testamentet. Mitt semte, med ett L i släp, Hvarenda advokat bör äga. och vid ett mål, fast oftast skräp, Hans ord skall inför rätten väga. Mitt sjette ingen dödlig är, Blott Han som verldens gång utstakat; Sjelf lilla Eva var det, när Hon ännu ej på äpplet smakat. Mitt hela ligger rotsast uti hafvet, Ceh mot dess stenblock många kölar bräckts, Och vid dess fot är månget lik besläckts. grasvet Och mången hoppets gnista der har När arme seglarn uti mörka natten Emot mitt hela vräks af vredgad våg, Och redläs farkost sylles utaf vatten, Och slitet är hvartenda ankartäg, Han då på knä med bammankaåypta händer Mitt första, andra, tredje, sjerde ber, Men hur han ber, han aldrig återvänder Till älskad strand ifrån mitt hele mer. (Sk. D.)