Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1856, sida 3

en ny bekräftelse på sanningen af dessa skriftens ord: Hwad nenalkan sär, det skall bon oc uppskära. Tredje taflaa. Synen på kyrkogården. J univer: ing fon uar uprsyll idt af så manga skonheter, öfiver: träffar intet i behag en stön och dygdig qwinna. Swedenborg. På en af de större la dswåägarne iuube lersta delen af Swerige nalfades ta tesande den nirkelägna gästrij daregärden, der ban beredt sig art vå wanligt fött få öfwa tålamodet mid wäntande på skjuis. Han satt emedlertid tot och tanffullune der det föjutsbonden med tömmar och viska dirigerade den b. NN na reskärr ang föfa då och då upvrevande fina upemustringord till den der 206 nande Blifen, bäst, hwars I enligt hans egares förs säkran, ef fanns på bela ycferven, och om han ej hade alla de dygder, som pryde häst, sä egde han dock den att taga saken ka it, och ej låta skrämma sig af de cirklar, ywiifa hand hus bonde im 5 u. skan beskref i luften. Hals oc ben, ywilfa få ofta kommo i wada för kenande bondkampar. kunde den resande säledes pårakna art få behålla si laånge den Pygdige bläfen (unfate för hans åfdon. (Forts.)