Norrländska Korrespondenten – 23 juni 1855, sida 3

framför fig. Lö qwist följde honom. Wahlåren bade ej gått långt förrän ban, af bätshafens nedglidande fann, att han stod wid randen af en wak. Ropande underrättade han sina kamrater derom, och wände åter till båten. Den äfwen återwandande Löfq vist fattade sig ned jemte båten. En hemsk aning genombirwade de öfriges hjertan, men intet ljud gif öfver deras läppar. Från ynglingen deremot hördes nägra oredi. ga, osammarhängande ord om hons syskon, hans arma moder. Snart reste han sig dock åter, och steg utan hjelp in i båten. Efter få ögonblick och, som det tydtes, utan plägor slutade den unga Vöfqwist sitt lif. Hans lif lades jemte ge. sällens. Det bäfwande moderohjertats, de wärnlösa syskonens böner för den kärleksfula sonens, för den älskade bro: derns räddning hade olifwit hörda, men på detta sätt. i Efter en lång och mörk winternatt började dagen, d. 30 Jan, avy. Dtå ligt riktades den spanande blicken mot den, såsom man säkert trodde, nåra stranden.