Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1855, sida 2

kommit foljande dokument, fom tillräckligt bestyrker sannfärdigheten af hwad Red. förut i Bladet infört, rörande M:s beteende härftädes: Mitt såwäl EoopwerdieConftapeln Carl Julius Möllerswärd från Stod holm, fom oc Bryggaren I. Engberg härstädes, wid ett af mig, å tjenstens wägnar, med Möllerswärd hos Engberg hållet polisförhör, angående Möllerswärds olagliga förfarande, att här i staden hålla konventiklar, hafwa erkänt, hwad ock af andra personer blifwit witsordadt, att hos Engberg, under tiden föwål för allmänna Högmåäsfofom AftonfångsGudstjenst, religiösa föredrag af bemälde Möllerswärd hållits, derom rapport tll Kongl. Maj:ts Juftitie-Canflers-Embetet i enlighet med Kongl. Brefwet till Juftitie-Canflers-Embetet den 15:de Der cember 1762 ingått, warder på begäran intygadt. Sundswalls Stadsfiffals-Contoir den 14 Mars 1855. P. G. W. Dahlin. Sanningsenligheten af detta intyg witsorda: W. L. Hallqwist. C. MNylander. — J afseende på den nu som ifrigast debatterade stängselfrågan, läses i Swenffa Tidningen för den 5 dennes en in sänd artikel, deri skälen för och emot wägas mot hwarandra och af bwarane ra motwägas. J slutet af samma are tikel anföres innehållet af den meningsyttring, fom i denna fråga afgafs wid det i hufwudstaden hållna Landtbrufsmötet, der följande, ingalunda förkastliga åsigt uttalades: Uti ett land sådant fom wårt, beläget få nära polcirkeln, genom korsadt af fjellar, fjellgrenar, berg, dalar, floder, åar och sjöar samt omslutet af hafwen, maste det finnas en sådan olitartighet i ytan, och sädan deraf beroende olikartighet i inbyggarnes behof, få widt dessa hafwa sammanhang med jordytans och klimatets beskaffenhet, — att en mrvilkorlig, gemensam lagstiftning för dessa olika länder, trakter, orter alideles icke kan föornuftigtwis tänkasWidare, när således olika bestämmelser måste komma att finnas, och den wertliga fördelen för landet genom all lagftiftning äsyftas, och det ide finnes en möj: lighet för samhällsmagten att bedöma hwad fom på ärligt sätt för den enskilde medför största förmånen, men den enskilde bäst i sådana saker fan densamma ur skilja, — få år det tydligt, att åt honom bör öfwerlemnas att derom afgöra. Men då på otaliga ftållen bylag och grannförhållanden kunna innesluta fame ma skiljaftigheter i smätt fom hela riket i ftort, och egennyttan hos den ene fan lända till förtryck för en annan, ifall frå gan skulle afgöras genom en merhet wid omröstning, måste det owilkorligen ftadgas, att öfwerenskommelser icke få göras inom ett bylag, eller stängsellag, utan att alla fådant medgifwa. Ingen ended rått får i samhälle undertryckas. Under sådana omständigheter skulle fam: hällslagen i här förewarande fall icke få