Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1855, sida 2

rätta sig om origtigheten af hwad hon trott fig fe. Wi begåfwo of åstad och wände of direfte till öf werkyparen, fom betfade mig, till min förwåning och förwirring, med en wif förtrolighet, hmwil: fen förekom mig fi mydet underligare, fom jag högst sällan besöfte denna re staurationslokal. Emellertid frågade hos nom Carl, om han nämnde förmiddag fett mig inne på källaren, hwartill ban till min flora bestörtning swarade ja, tilläggande att han derom war få mycs fet mera förwissad, fom jag famma dag intagit frufoft i sällskap med flera officerare, af hwilka ban dock ej kände någon, emedan de troligtwis woro frän landsorten, samt inreqwircrat, utom win fil maten, äfwen twå buteljer dame pagne. för hwilket allt han debiterat mig, som ban på sednare tiden war wand ott göra med hwad jag intog, då jag önskat arsräkning på stället, hwilket wir den naurligtwis ej twekade att lemna en få wålkänd och förmögen man fom mig. Jag lemnar åt er sjelf att föreställa er min harm och min förwåning wid dessa ord. Carl kastade på mig en mulen blick, men sade ingenting. Jag frågade kyparen ännu en gång om han trodde att det werkligen war jag som nämnde dag besökt stället, om det weris ligen war jag, fom äsamkat mig ffulden. Smålecnde försäkrade Han, att