Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1855, sida 3

— En wigtig process inför vhjel tefonungen. J n:o 12 af Swenska Tidningen för detta är förekommer, i Oref till landa. orten, följande lustiga tedning af en wigtigt mål (efter viktualiewigt neml. som framgått ända till högsta instansen och hwilten teckning här intages, dels fö dess muntra hållning, dels och fåsom et talande erempel på de många småsaker med hwilfa regeringen onädigtwis berwa. ras. Målet skildras sålunda: Jag skref en gång — det är redan längesedan — d. w. s. jag renffref ett underdånigste klagomål till Kongl. M:t af en klockare, fom nyss tillträdt itt boställe, till hwilkets förmåner hörde bland andra 4 lag gödfel mot betalning från, jag will minnas, komministerns ladugård. Nu hade klockarens företrädare gifwit 4 sk. pr lass af den omrörda waran, men klaganden affordrats 8 ff. alltargs, d. w. s. icke mindre ån 100 procents förhöjning — af komministern, den prelaten och folfförtryckaren: Summan utgjorde saledes för den arme och förtryckte, och, som jag förmodar, något supige klockaren, icke mindre ån 32 ff likaledes rgs. MNaturligt wis måste han klaga: OM gödseln och klagolåten började att gå fin gilla wäg till häradsrätt och eonsistorium och lage mansrätt, tillbaka till häradsrätt, hofrått, tillbafa etc. och slulligen till fonungen i dess högste domstol, tror jag, tv parterna hade ide kunnat förlikas under wägen, hwarken med hwarandra eller med i de rättslärdes utslag i saken, och den målie saledes, sådan den mar, dragas Kongl. Maj:t under ögonen. Jag fid den nu om händer, fy baj! ... d. w. j. att på min lott föll det förtroendet att åt herr föredraganden uppsätta och få mycket ämnet tillåt, renskrifwa hwad i målet före fom. Jag fästade mig wid den tiden oc betydligt derwid, ty jag sysselsatte mig dagligen med öfningar af till innehållet lika ringartad beskaffenhet. Jag endast tog mig anledning att brösta mig litet öpver några och 30 kamrater — ertrac ordinarier fom jag sjelf — fom ide er hållit förtroendet . . . jag åt min mid dag skyndsamt hos 7BarBarius fom det den tiden brukades, hastade hem på eftermiddagen, stref och skref och klådde mig i håret, tilljatte en timme eller par och fit allting färdigt. Herr föredragar ren tog papperet följande dagen med ett nådigt fmåleende efter genomläsandet, och den wigtiga frågan om klockarens gödsel wandrade ändtligen icultus-miniperns portfölj (det war åtminstone rätta må gen) upp i konungens ftatsråd, der alltnog och för att fluta — Carl Johan, hjelten och snillet, skref under! Hjeltekonungen är död och en ny oc kares fål wärer och måhända längesedan i den gamle klagandens mull ... Men hwad har det blifwit af de 30 embetåmännen, framför hwilka jag af föredra ganden föredrogs att uppsätta den mig liga erpeditionen? Käre lycklige läsare der nere på ditt tarfliga hem i Smålen. dpe gå ännu qwar dessa herrar — på