Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1855, sida 3

delsen; men den sjukan går wäl öfwer bara jag kommer ombord vå mitt fly: tande palats bland mina burtiga bed tröjor och hafswinden får bläsa bort al: la wemodiga tankuar. — — Jaså du tänker resa — fade grefwen muntert: — nå, en fi duktig fart som du, blifwer wät ej få lätt fistmat. fåt se att du kommer hem med någon Yt: tigt rar oc präktig last. Kajutan år rymlig och i kärlekens hem göras cj stora salar behof. Skaffa dig derute i Afrika eller Australien någon rik flicka någon öprinsessa, swart, hwit, röd eller brun, det är ju detsamma blott hon har penningar; sedan fan du slå dig till ro på ditt Fridhem och sälja ditt fore tog och plöja dina fäders jord i fråller för det trolösa hafwet. — Tack bästa farbror för det mycket wälmenta rädet, — fade Theodor och säg hastigt ut genom fönstret, solen war just färdig att säga sitt farwäl åt fjor. den; den kastade ett i rödt bortdöende skimmer öfwer bergtopparne och gaf ät det slumrande hafwet en färgskiftning af glödande lava. — Will ej Ellen göra en promenad? — frågade Theodor, det år en få gu daskön afton. — (Forts.)