Helsingborgs-Posten – 4 januari 1867, sida 3

moderna politiken så wanlig tillfällighet bar korrespondansen mellan Lamarmora och Persanospöre slaget wid Lissa kommit i ragsljuset. Man tror fig drömma, då man läser denna sorgliga his storia. Ingen fälttågsplan! Alt synes wara fe werlemnadt åt slumpen. General Lamarmora hade i början funderat på en landstigning i Jstrien eller Dalmatien!; till detta ändamål hade han jams mancragit re frivilliga i Barletta och Bari, men han måste uppgifwa denna plats, emedan flottan icke mar färrig att frida i sjön. Efter Custozza rigtated allas blickac på flottan. Hon ensam uns te genom en glänsande seger återgifwa trupperna förtroendet. General Lamarmora wänder sig till ar miral Persano och ber honom handla. Den 29 Juni swarar amiralen: Flottan brinner of tegär att mäta sig med fienren, men man måste hafwa tålamod; jag wäntar på artikeriet. Marinminijtern, äfwen uppmanad att uppträva aftiot, firif wer från Florens ren 30:de Juni: Churu mycket blifwit gjordt för flottans armering, få är hon dock ännu ide färdig. Jag will ide völja för er, att vet more oförswarligt att gripa till offenfiven med skepp, fom ide äro fullständigt utvujtave. I konungens högqwarter synes dock ingen hafwa twife lat på ren italienska flottans seger och den öfterris tista marinens tillintetgörelse. Lamarmora påyre kade derföre ytterligare att Persano skulle utlöpa. Den 7 Juli skrifwer marinmmistern, att Persano på Lamarmoras befallning gått till siöss, ehurn han önskat twenne ragar till förberedeler. Den 13:re erfor man i tet kongl. högqwarteret, att Persano ännu befann jig i Ancona. Lamarmora lät vers före tillställa amiralen följande depesch: Irag på morgonen saml wes ministrarne och generalerna uns ter tonungens presitium. Man betlagare enhälligt, att flottan ännu fe funnit något tillfälle att uppe träda energiskt mot fienden. Derföre gifwer jag ever i Hand Majestäts namn en sträng befallning att så snart fom möjligt göra slut på detta sakernas tilljtänd. SÅ snart Affondatore stött til flottan, måste ni löpa ut och operera antingen mot fästningarne, kusterna eller ten fiendtliga flottan, hwiltetrera ni aktar nödigt, för att ernå gläne sande resultater. Marinministern uppdrog mig att meddela Ers Exc., att, om flottan fortfar att was ra owertsam, han fer fig nörsakad beröfwa er öfs werfommandot öjwer flottan, för att anförtro vet åt någon annan, som bättre förstår att draga nyts ta af ett angreppselement, som kostat så stora of fer och ingifwit få berättigade förhoppningar. Efter erhållande af resja stränga ordres, gaf Vers sano befallning att utlöpa. Han lemnade Ancona, enligt hwad flera officerare anförtrott mig, med de dystraste aningar. Amiral Persano är kanske den ende italienare som ide bragtes i förwäning öfwer nederlaget wid Lizza. Den italienska regeringen har sörelagt parlamentet nägra diplomatiska aktstycken, bland hvilka de vigtizgaste röra sorhandlingare före och under kriget. Genom dessa aktstyck en får man bekräftelse på att Frankrike, straxt efter venetiens astradande, gjorde sitt bästa sor att hjelpa Österrike. Det första förslag till fiendtligheternas inställande, som Italien emottog, bestod i följande telecram af den 5:te Juli från Kejsar Napoleon till konung Victor Emanuel: Sire, kejsaren af Österrike har gått in på de åsigter jag uttalade i mitt bref till herr Drouyn de Lhuys, och har asträdt Venetien till mig samt förklarat sig villig att emottaga min bemedling till fredens återupprättande. Den Italienska armeen har haft tillfälle att visa sina stora egenskaper. En större blodsutgjutelse blir alllså onödig, och Italien kan på ärolullt sätt genom en öfverenskommelse med mig som med lätthet kan komma till stånd, nå målet för sina sträfvanden. Jag skrifver till konungen af Prnussen för att underratla honom om sakernas tillstånd oci föreslå honom for Tysklands räkning, liksom jag nu gör det för Italiens, afslutandet af ett vapenstillstånd som förelöpare till fredsunderhandlingarne. — Sedan försöket att midt under kriget spränga allia sen emellan Preussen och Italien mislyckat? att (att sådant försök egt