165 rum, hår Bismarck bekräftat i silt tal, utan att dock närmare angifva hvem som gjorde försököt, genomd-ef den franska regeringen till fördel sor Österrike, att Syltyrolens utrymring upptogs bland vilkoren för vapenstilleståndet. Från London skrifves under den 29:de December till Köln Zeitr. Den engelska utrikesministeren har under denna icke-interventionsperioden varit nära nog en sinekur; de sednaste dagarne har emellertid ministirens dytliska lugn blifvit nå ot stördt af underrättelserna från Orienten. Ingenting kan beröra öngland mera obehaslict än den framsbymtande sannolikheten af att gu ödesdiger fråga skall uppstå, som kan Ivinga Eneland till en diplomatisk om också icke militärisk inblandning. Englands hela traktan går. ut på att få den grekiska frägan hänskjulen till en långt aslagsen framtid; man inser, att Turkiet icke kan undgå sitt öde och dock har man icke så mycket förtroende till Grekland, ati man vill låta det intaga. sin fiendes plats. Sålunda skrifver Saturday Review: tUpproret på Kandia har nu blifvit en händelse af stor vist emedan det öppet understödjes af regeringen i Athen och emedan den infonda kristna befolkningen hårdnackadt fortsätter hriget. Öns införlifvande med Grekland är inzen omöjlighot och blir det en nödvändighet att uppoffra religiösa intressen, så faller det af sig sjelft, att Europa heldre skulle uttala sig för öns kristna innevänare än för deras mohamedanska fiender. Vore det en helt och hållet isolerad strid, så kunde man med likgiltighet åse den, men om turkarne besegrades och bortdrefvos från ön. skulle den oundvikliga följden deral blifva att ett medborgerligt krig ulbrot på fastlandet och hellennernas eller slavernas seger skulle hvarken kunna belraktas såsom en så agjord sak eller ett så önskvärdi resullal. alt man deruti kunde se en ersättning för ararki och blodbad elier utsigten till ett europeiskt krig. Den bästa lösningen: af den orientaliska frågan består i hennes uppskjutande på obestämd tid: men det skulle vara både opolitiskt och orättvist alt bekämpa de äristnas friviliga ansträngningar i Tarkiet. Det kraftiga bistånd konungariket Gre land genom sina frivilliga lemnat insurgenterna på handia är ett bättre bevis på patriotism an de politiska demonstrationerna i Athen. Det är icke omöjligt, att man kunde aldrasäkrast göra slut på den ömkliga regeringen i Grekiand, genom att föröka dess magt och antalet af dess innevånare, och intet engelskt intresse motsatter sig ett sådant experiment. Om det ottomaniska riket år bestämdt att falla sonder är det bättre, alt en grupp oafhängiga stater träder i dess ställe an alt den ryska cziren utvidgar sitt herravälde öfver hela det östliga Europa.