Helsingborgs-Posten – 29 december 1866, sida 3

ne. Jag vel ju sratt väl, att det icke sinars Hf i en kopp kaffe eller en pipa eller en tidning, och Ikväl skall allt detta förekomma mig dödt, vär hon icke längre är hemma, och på sätt och vis skall det också vara lödt. NMin sjöskumsviva skall hädanefter liggr död och kall, när jaz ic:e sjelf stoppar den, och tidnin rarne, som hon alitid gömde åt mig. skola de hafva rifvit sönder eller beragnat till inpackninzspanper. innan jar kommer mem från kontoret. Och allt detta är småsaker emot ...— Här upplöser sig det stacars beklämda Kammarrädets klagan i en djup suck, och Franciskas ögon äro fyllda af tunga tårar: men hon tiger: hon vill att Georz, som husets blifvande herre, skall tala det första tröstande ordet till fadren: och till ära för honom få vi tilstå, att hon icke besöfver vänte länge, Kammarrädet har knappast upphört alt tala, forrän Cancellisten utbryter: -Men käraste fader! all den sorgen är ju läll släckt: tag det vördaadsvärda sjöskamslikethem ull oss, att det må få lif igen; och kom sedan til oss åÅvar dag, och ni skall finna kaffe, lidningar och hvad som är det allrabästa, er bortklemade dotter, som då är miu icke mindre bortklemade hustru. Vi kuana röka vår pipa I dagliga rummel: det har jag re san sålt lof till af Franciska, och tänk bura iresligt det skall vara för mix, som lika ogerna röker ensam som ja? äler ensam; jag försakrar på min heder, all efter dot icke rätt väl går an att Franciska röker tobak, är ni af alla jag känner den ihvars sälskap jag helst röker min pipa. sJa du är en hjertans g gol gosse, säger Kammarrådet, i någon mån tröstad, och jag skall komma ofta till er: icke hvar dag, men .. . -om du också icke bryr dig om för egen del alt komma-, afbryter honom Franciska, så var icke allt för egoistisk, Pappa utan tänk också ibland på mig, huru mycket jag önskar se dig hvarje dag och huru jag kommer att län sta efter dig. Ja mina barn, mina båda egna kära barn svarade Kammarrådet rörd, jag skall komma så ofta jag kan, och blir det icke ofta, så tro mig, skulden ar icke mint. sKaffet blir kallt! ropar Paul Römer från dörren till lusthuset, och då han dervid vänder ; 3 i tyl