Helsingborgs-Posten – 21 juli 1866, sida 3

riet på andra sdan om densamma stormades af jagarne. Kl. 3 12 såg man kronprinsens kolonner rycka fram otver höjden mol Lissa, ty hans arlilleri hade bragt de österrikiska kanonerna till tystnad, och general lierwardt trängde åter fram mot österrikarnes venstra flygel. Under loppet af ett qvart var kronprinsens arm i strid vid Lissa, och deras hastigt framryckande, täta gevärsalfvor förkunnade, att österrikarne voro stadda i fullt återtåg. Den första armåen ryckte straxt fram, artilleriet galopperade upp för backen och sände, närhelst tillfälle gass, sina granater in bland de retirerande bataljonerna. Infanteriet kom fram ur skogarne, formerade sig i stormkolonner och rusade fram i fullt anlopp. Prins Fredrik Karl ställde sig i spetsen för silt regemente och stormade öfver Sadowabron upp åt vägen, följd af hela sill lälta äavalleri. Då man kom upp på toppen af backen vid Lissa, såg man de flyende österrikiska bataljonerna springa genom en hålväg mellan Lissa och byn Streselitz, som ligger omkring en hall mil längre mot söder. Det preussiska artilleriet gjorde halt på toppen af backen vid Lissa och affyrade hastigt sina granater, som med förfärlig precision sprungo öfver de syendes hufvaden. Kavalleriet sprängde fram för att förfölja, men prinsen måste, efter att hafva anfört det en kort bit, rida tillbaka för att leda den allmänna rörelsen, ty de österrikiska batterierna hade fattat fot på höjden vid Streselitz och skjöto starkt på de förfö jande prenssarne. Kavalleriet sprängde i små afdelningar löst på de österrikiska bala jonerna. men ehuru hastigt istirerande, voro dessa dock icke upplösta, och mångenstädes afslogo de anfallen af kavalleriet, hvilket äfven led mycket af det österrikiska artilleriet, ty granaterna sprungo ofta hland sqvadronerna och dödade många soldater och hästar. Men de österrikiska kanonerna jagades bort från sin höga ställning genom den starkare elden från de mera talrika preussiska batterierna och förföljandet tog då åter sin böjan. Några af de retirerande österrikarne togo vägen mot fästningen Königzrätz, andra flydde i rigtning mot Pardubilz, ooh åt båda hällen sändes trupper för att förfölja dem.