Helsingborg. De stundande rilsdagsmannawalen börja allt mera sysselsätta sinnena, i synnerhet sedan det blifwit faststäldt, att Engelholm skall gemensamt med Helsingborg bilda en walkrets och man sålunda är i stånd att anställa berärningar öfwer de fraf: ter, fom skola afgöra walets utgång. Wi antaga, att wårt samhälle lika litet nu som förut skall wisa fig fullt enigt; dertill äro åsigterna af alltför skiljd natur. Å ena sican är det nemligen att förmoda, att den person, fom wid setnaste riksdagsmannawalet uppnärte näst högsta röstantalet, längt ifrän att nu trära i skugaan, twertom skall sätta det högsta pris på att med sin närwaro hedra ret nya statsskickets inwigning, och han skall twifwelsutan icke satna ganska talrika anhängare, som äro redo att uppbjuda alla krafter för att få honom wald. Å andra sidan deremot hoppas man, att äfwem ven vel af stadens befolkning, fom ide tillhör Öre sundspostens politiska skola, skall weta att förena sig om någon kandidat af framstäcnte egenstaper, en såran, fom mer wmwerflig liberalism förenar fans och måtta samt wärdighet i sitt uppträrande. Wi tro, att en fåran ide är omöjlig att finna, men på det den erforderliga enigheten må komma till stånd före walet, wore vet önskliat, om någon Did Tussion rörande te möjliga tandidaterna och deras program kunde i gor tid fomma i gång. Den wäg, som i detta afseende säkrast för till målet, är den offentliga kandidaturen. Wi kunna godt förstå, att mången, som eljest känner sig ega håg och kraft till riks dagsmannawärfwet, skvagar tillbaka för att ställa fig fom skottafla för offentz lig fritif och derföre skyr att öpvet framträda få fom kandidat. Men en sådan tillbatadragenhet är höost förderflig och swär mot de politiska principer, på hwilka vet nya statssfriket är byar t, och wi hoppas rerföre, att vet skall finnas ätminstone några med nog karakter att följa fyrkoherden Witts exempel wid walen inom presteständet till förliten riksrag. Wi funna ide underlåta en warm upppattning i retta afseende till a politiskt tänfonde män inom Helsingborg, för hwilka fosterlandets sakästär högre än den egna beqwämligheten, ja förtelen. Wid i jär dana tillfällen som det nu Töreftåente är det en pligt för hwar och en att besegra sin personliga skygghet och icke lägga vet på sinnet, ifall någon annan skall blifwa föredragen. Engelholm kommer säkerligen att spela en rätt framstående, kanhända afgörande rol mid ret ger mensamma walet. Wi stola derföre söka skaffa oss underrättelser om stämningen inom staden och icke försumma att meddela vem åt wåra läsare.