Helsingborgs-Posten – 12 juli 1866, sida 3

)en 175111 armeen stod, för så vidt man af le många höjderna och skogssträckorna kunde skönja, i da lordrins. Konungen red bort till in norr om Sadowå belägen höjd, från hvilken man i störst möjliga utsträckning kunde öfverskada slagfaltet, och härifrån ledde han slagets rånz. 2:dra, 3:dje och 4:de armekorpserna unjer prins Erodrik Karls kommando bildade cenum för den preussiska ställningen och öpprade samt ledde striden, som utmärkte sig genom ett överväg mde bruk af artilleriet å ömse sitor och var mycket blodig. Fienden hade på förband nedslagidistanspåtar och tagit-märken, hvilket kom hanom till stor! gagn. Från kl. S om tuorgonea till kl. 12 fördes striden med omycxlande tveka. Insanteriet tog några skogbevexta höj ier, kavalleriet gjorde några inhugg och båda sidornas artilleri besköt hvarandra ömsesitgt Pa uträttade plötsligt ett uppehåll, Å sig tillkanna genom förminskadt kaor. Emolie1 hade den 2:dra armeum ser hronprinsen, anlandt till vapenfrån Königmhol i en sydlig rigtning, drale möt s:sta armekorpsens venstra flygel, under det general Herwarlh von hitlenseld från Neu-Bidsow i ositig rigtaing uppnådde valplatser vid Nechanitz. Gardet 5:te och b:te arrmakurpserna omringade nu fiendens högra slygel, och general llerwarte omslöt under sin framrychning den . onslra, så alt alltsa öslerrikarne samtidigt såro sig ancripna i fronten och på båra sly gziasne. Fraauryskandel af hela den prenssiska armöen med klärsande spel lär efter alla ögonvittucus utsago halva erbjudit en stortad anblick. Från höjderna tycktes det, som om bataljonerna och regementerna bildade en schackbräde. konnagen hade, då österrikarne redan förlorat betydlig terräng, lemnat si förra plats och begifvit sig till byn Problus, der han flera gånger icke blott befann sig i en stark siendilig oranateld utan tillika blef synlig för de i sjelfva slaglinien staende trupperna. Pelta skedde först vid andra gardesdivisionen, hvars regementen uibröto i oändliga jubelrop, då de sågo honom i kulregnet, ett jubel, som up prepades på hela valplatsen. så snart någon afdelning blef honom varse. Konungen besallde här nagra preussiska kavalleribrigader att rycka fram, hvarigenom en kavalleristrid utvecklades, som hör till sallsyntheterna i vårt århundrade. Isyanerhet utmärkte sig gardesdragvaregemenlet och Ziethenhusarerna, hvilka i handaemänget med det österrikiska kavalleriet icke gåfvo något efter för de preussiska ryllerisqvadronerna från förra årh undradet. Fienden syntes öferra-kad af alt se sig kringslyglad från alla sidor och drog sig tillbaka för de Dr ka linierna, som ständigt trängde häftigare på, och han försökte all uppnå ösvergångsställena öfver Elben mellan Königgrätz och bizhrad, hvilket omellertid först lyckades honom fram mot aftonen och med uppgifvande af allt vidare motstånd. Slaget var mycket blodigt, och den med lik och sårade betäckta valplatsen visar med hvilka masser och med hvilken ftörtrviflan här kämpals. Bland de döda är olyckligtvis generalläjtnant lliller von Gärtringen, besålllafvare forstu gardesdivi-ionen, bland de sårade löjtnanten, prinsen al Hohen-Zollera. Samtliga armctiorp-er hafva mycket ansenliga förluster, ofver hvilka listorna först sednare kunna fullständigt upprättas. Antalet österrikiska fångar är mycket stort och. valplatsen är batäckt med borttappade och okergifna föremål. Då natten föll på, 102 konungen qvarter Horitz i prins Fredrik Karls högqvarter. Trupperna äro till en del äfven i dag i verksamhet med fiendens förföliande. Den tillkampade sekren har väl fordrat många och stora offer, men den är glänsande och fullständig och afslutar sannolikt en afdelning i kriget, som hittills bestått i ett oafbrutet framryckande. Man bör nu kunna lemna någon ro al trupperna efter deras lika mödosamma som ärorika ansträngningar. eussi —