Helsingborgs-Posten – 12 juli 1866, sida 3

— Jag har aldrig sett nenne, min fru..... — Huru! ni har ju porträtterat henne! — Åh! markisinnan..... Ursäkta mig, min Iru....... jag har alla tankar fästade vid min palett, mina ilon är temligen vacker, tror jag. — Det lycks, som om ni lätt glömmer edra modeller... Ack! ni tänker måla mig sittande jag tycker icke om den stallningen. Jag vill helst stå, leende och med en blomma i handen. Tycker ni om den här dragien? — Nej, min fru. — Åh, m finner den för allvarsam kanske. — Jar tycker mera om den dragt ni bar sörlidet är vid sesten i palatset Doria. — Var ni då i palatset? jag sag er icke. Jag hade den äran att dansa med er, att tala med er..... .. Det tycks som ni lika lät gtommer edra kavaljerer, som jag mina model— Åh! det är utmärkt! ja, men jag hade sa många som dansade med mig! — Och jag lika många modeller. — Ni är stölt, signor Vandyck:........ förlåt elt skämt...... Men om vi så här oupphörligi prata, får jag icke milt porträtt färdigt. — Ert porträtt är färdigt, min fru. — Färdigt! Ni har ju ännu ej gjort ett penseldrag! — Färdigt sedan ett år. Vi kunna nu gå ut. Van-Dyck steg upp, nelsade grefvinnan oun gick mot dörren. (Forts.