Helsingborgs-Posten – 12 maj 1866, sida 3

tade på honom med en revolver. Minifterprefidenten gick löst på förbrytaren, hwilken för tredje gån: gen stöt men åter förselare sitt mål. Ehuru gref wen i detsamma grep honom i bröstet och om den högra handleden, lyckades han rod att få revolre r i den wenstra handen och ännu en gång aftogfa twå skott på grefwe Bismarck. Den paletot, som ref wen bar öfwer sina kläder, förswagade emeller ti kulornas kraft, så att han endast fick kontusioner och han begaf sig till fots till sitt Hotel, efter at: hafwa öfwerlemnat förbrytaren till några solda er af 2:dra gardesregementets 1:sta bataljon, som ust i detsamma marscherade förbi det ställe, ver attentutet föröfwats. Koutusionerna äro endvajt obettyd liga, fastän paletoten blef swedd af krutet och ger uomborrad af kulorna. Straxt eftet det denna hän delse blifwit känd begaf fig H. M:t konungen till miniftsen för att efterfråga ministerpresitentens befinnandre. Prins Carl, fältmarskalk Wrangel och en mängd andra högtstående personer injunno fig likaleres fort derefter i hotelet. Dagen efter attentatet utfärdades följande berits telse från polisen: Den förbrytare, fom i går tvaf: tade efter ministerpresidenten grefwe Bismarcks lif har genom sjelfmord undandragit sig sitt siraff Efter gripandet fördes han till en början till när. maste polisstatiou och derefter till kriminalkommissariatet, ver vet första förhöret egde rum i när: waro af generalfiskalen. Arrestanten begagnade er fort paus, uuder hwilken han fatt på en bänk wid sidan af en gensdarm som skulle hafwa tillsyn ös wer honom, till att framtaga en näsktuk, i hwilker han hade en knif gömd. Under det han med mid duken syntes torka swetten af sitt ansigte, fick hur tillfälle att stära sig i halsen, och oaktadt har ögonblickligen förbands, afted han kl. 4 om mor gonen. Föröfwaren af attentatet är en 22-Åri ftudent wid nanm Blind. J Måndags afton upps waktades grefwe Bismarck af en folksamling aL 2000 personer, som bragte honom en serenad, hwarwid han utbragte ett lefwe för konungen, för hwilken en hwar gerna wille offra sitt lif, waro fin att den sista sucken skulle utandas på walplatsen eller på gatan. — 2 erna IA MA ov v