Helsingborgs-Posten – 12 april 1866, sida 3

broderligt. på den gemensamma tillflyktsortens inskränkta plats och i närvaro af menniskan, deras dödsfiende. Då faran var ökverständen bröto de sannolikt stilleståndet och återtogo sina naturliga vanor; men Hutkinson och hans jagtkamrater hade begagnat timman för den allmänna freden till att draga sig tillbaka till den väg, som leder till Samarang. Nå väl, Gabriel, försedd med dessa zoologiska iaktagelssr, fick jag denna morgon en engelsk idee; jag ville bereda mig ett sedan vår första faders tid okändt nöje: jag ville sofva under en alcov, omgifven ass vilda djur, spaka som lam. Man bör ej släppa ur händerna ett så skönt tillfälle att blifva en annan Adam. — Tack för lektionen, min kära Edvard, sade Gabriel, i det han böjde på hufvudet. Känner du peripatetikernas hufvudsats? — Ja; lyckliga de, som lära under det de gå, öfversatt från grekiska. — Han vet allt denne olärde. Men jag börjar att finna denna spatsertur väl I lång, till och med för en kringresande prosessor. Aristot höll sina föreläsningar blott om natten, under stjernors matta sken, då han spatserade i en pelargång, hvars golf var belagdt med pariskt marmor och efter en utmärkt aftonmåltid ... Detta kommer mig att tänka på att jag dör af hunger. Denna sista reflexion var sorglig, isynnerhet för en engelsman af äkta racen. Gabriel drog en suck, som uttalade samma känsla, och de två männerna dolde under löje att de omsesidigt bemödade sia att bedraga hvarandra, i det de läto tro på mod under misströstans ellofta timma.