Helsingborgs-Posten – 12 april 1866, sida 3

Utlandet. Preussens swar på den österri kiska noten af den 31 Mars är nu fullständigt bekant; vet är afgifwet i form af en note från ven preussiste acfandten i Wien, baron Werther ech lyrer, efter inledningen, sälunda: Bekymren för, att freden skulle waratt utsa för fara, hafwa uteslutande sitt upp: hof i ven omständigheten, att Österrike utan be griplig anledning sedan den 13 Mars på ett ho tandre fött börjat framstjnta betydande stridskrafter mot den preussiska gränsen. Den kejjerliga regevingen har ide lemnat någon fom helst upplysning om bewelelsegrunderna för detta märkliga hands lingssätt: ty päståendet att judeförföljelserna skulle hafwa gjort dessa rustningar nödwändiga, motfäs ges lika mycket genom rujtningarnes omfång fom te platser man walt för sammandragningen, i vet nemligen trupperua befinna fia wid den sachsiska och preussiska gränsen, der judarnes säterhet aldrig was vit botad. J den hänrelse Österrike någonsin hare ansett sig hotadt af Preussen, sknlle man efter det i grefwe Karolyis not uttalade sinnelag med desto större säkerhet hafwa wäntat, att kabinettet i Wien enligt förbundsförfattningens 11:te artikel hade gjort det tyska förbundet betant med de förhållans ren, fom förekommo detsamma såsom hotande eller åtminstone skulle meddelat dem till ben kungliga regeringens kunskap. J itället härför sakna wi ännu i detta ögonblick hwarje försök till att rättfärdig göra de österritiska rustningarnes föregifna tefenz siva farafter genom angifwande af någotsomheljt tecken till fara, emot hwilken försware: sktulle wara riktadt. Den hemlighet, med hwilken Ssterrikes rustningar företogos och bemödandet att gifwa dem utseende af att wara företagna i mindre skala, än kongl. regeringen med säkerhet wisste wara tillfället, hafwa blott tunnat förstärka det i och för fig naturliga intrycket att ve kejserliga trupper, fom uppställdes mid Österrikes nordgräns och under de twå sista weckorna dagligen hafwa blifwit förstärkta, woro bestämda för ett offensivt fiendtligt företag mot Preussen. Det oaktadt wäntasde ven fongl. rgeringen i fjorton dagar, till deu 28 i förra månaten, med att widtaga åtgärder till förfwar, emesan konungen, undertecknads allernådiga ste herre förutsåg, att koncentreringen af stridskrafter gent emot ywarandra stulle utsätta freden för en allwarligare fara, än hittills kunnat ske genom en diplomatisk torrespondens. Det war först då de preussiska undstelarnes säkerhet på grund af de österrikiska truppernas antal och ställning wid den böhmiska sänsen hotades med att blifwa beroente af det vienska kabinettets beslut, fom H. Maj:t föreskref förhällningsreglar till landets beskyddande, och fam idigt blef det dokumeuteradt, att det mar den tejs. ssterritista regeringen, fom af ännu ide upplysta dewekelsegrunder hotade ven preussiska gränsen mer nilitär och härigenom åstadkom ett spändt tillstånd, å hwilkets man ej hittills hade fett något exempel te enropeiska makternas inbördes förhållande och ör hwilfet den kungl. regeringen måste på det bes tämdaste frånsäga fig answaret. Stulle det wertLCj— -——